Christer Paleologos, 44, ursprungligen från Norrköping, är bosatt och verksam i Stockholm där han utbildat sig på Mejan. I Norrköping arbetade han som dekormålare på Östgötateatern, ett jobb han är på väg att återuppta i Stockholm.
Den senaste utställningen han var med på var vårsalongen på Liljevalchs 2014.
Därefter är hans CV ganska tomt. Han har haft fullt upp med att sköta markservicen hemma eftersom hans fru har byggt upp sitt företag, han har brödjobbat som kundservicevärd i tunnelbanan och ändå "försökt få till lite saker i ateljén".
Christer Paleologos har mest gjort porträtt på beställning, eftersom han tycker att det är roligt. Han har inte tyckt att det var värt att lägga ner så mycket jobb på utställningar, har lite svårt att sälja sig själv, och gillar inte konstvärlden, men älskar att måla och blev glad när han fick frågan om att ställa ut i Norrköping.
På Galleri Kronan, med vernissage på lördag, visar han målningar från två perioder de senaste åren. "De stora ickeföreställande målningarna blev till under en period då jag tröttnade på nästan allt inom bildkonst förutom färgen", skriver han i en introduktion till utställningen som fått titeln: "Färg utan form. Form utan innehåll. Tomma gester."
– De här är rollade, säger han och visar på några ickeföreställande målningar.
En av dem, en blå målning, beskriver han som närmast sakral.
– Jag är inte religiös, men jag ville måla gud med djävulens verktyg, med roller.
Han visar också ett antal stilleben och betraktelser inifrån ateljén, små fina oljemålningar av vardagsföremål som pappersrullar, eller en pall.
Bilder i bitar jobbar han också med, som "49 days", vattenspeglingar i akvarell och tusch på papper efter papper.
När Christer Paleologos 2007 medverkade i en utställning på Konstmuseet i Norrköping, med ung samtidskonst, "Östgöte eller ej", visade han bland annat ett svenskt vardagsrum med familj och hund.
– Jag har tröttnat lite på fotorealismen, säger han i dag.
Då använde han sig mycket av fotoförlagor, säger han. Efter det har han haft en period där han tröttnat på bilder överhuvudtaget.
– Jag har jobbat med färgen och ytan, säger han.
För honom är processen i ateljén viktigast. Resultatet är underordnat, säger han, och talar också om äkthet och ärlighet.
Han vill inte säga något speciellt med sina målningar, säger han, utan bli bättre på att måla.