Samtidskonst som utforskar gränser

Konstnären Liv Strand har i många år arbetat med tekniska och rörliga konstverk för att skapa konst som visar ett förlopp.

– Jag har ett intresse för processer. Ting som rör sig erbjuder en gradvis skillnad i det den visar upp. De ger olika visuella uttryck och skiftande sätt att se, säger Liv Strand.

Hennes verk Quicksand Frontier Understanding består av tre delar. Mest dominerande i rummet är en abstrakt gränslinje som tecknar en areal på golvet. När besökare passerar påverkas sensorer och den lysande linjen expanderar sitt område, men den kan också dra ihop sig.

– Verken diskuterar grunder för nationsbegreppet. Vi är så inneslutna i systemet med nationer att vi inte kan föreställa oss något annat. När nationerna bildades blev man mer intresserad av ytterkanterna i territorierna än i furstendömen där fursten härskade så långt han förmådde, säger konstnären.

En annan del av Quicksand Frontier Understanding refererar till boken ”Resan till Armenien” av den ryske poeten Osip Mandelstam. Bokcitatet ”Det högresta gräset på ön Sevan är så styvt i korken att man kan kamma det med järnkam” har översatts till en rörlig installation – som tillför ytterligare en dimension till utställningsrummet. Den låter på ett sätt som för tankarna till ljudliga och gnisslande relationer länder emellan. Även Liv Strand gjorde en resa till Armenien 2009, för att utforska begreppet nationalism.

– Men det visade sig att de inte mer nationalistiska där än någon annanstans, säger hon.

Ett skrymmande verk i utställningen bildar ordet HEN i papper. Detta tredje, personliga pronomen inproducerades på 70-talet och har diskuterats flitigt på senare år.

– Det är ett begrepp som gör sig av med en gränsdragning eller definition, säger Liv Strand.

Ordet kan användas då könstillhörigheten är okänd eller oväsentlig. Men Liv Strand poängterar att det också aktiverar vår fantasi, just genom sin otydlighet.

Utställningen har också intagit Strömmen, och syns från Bergsbron. En flytande installationen fångar den omgivande platsen genom speglingar och reflexer.

– Det verket handlar mer om vattnet som möjlig gränslinje. Vattnet har varit något som enar folk. Det lättaste sättet att förflytta sig var på vatten. Idag är det på vatten många människor flyr eller drunknar i sina försök att nå säkerhet.

Erik Berggren på Museet för glömska i Norrköping var med och placerade verket på vattnet. Han engagerade sig i verket och föreslog att besökarna skulle få namnge det. Liv Strand blev entusiastisk över idén och förslagen kan mejlas in och kommer att bli en del av utställningen på konsthallen.

Kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist inviger utställningen och de nya lokalerna idag, lördag.