– Museet har vänts upp och ner. I entrén pågår en kreativ verkstad som syns utifrån. Man ska vilja gå in, riktigt sugas in här! Vi hoppas och tror att verken ska fylla oss alla med lust och upptäckarglädje, säger Johanna Uddén, curator.
I utställningen "Luftslottet" medverkar 17 konstnärer som jobbar på olika sätt, med skilda material och konstnärliga uttryck. Video, keramik, måleri, ljud, foto, graffiti och textil. Bland namnen finns Bigert & Bergström, Olle Bonniér, Amanda Por Dios och Annika von Hauswolff.
– Utställningstiteln handlar om luft i en vid tolkning. Den kan framkalla kraft, energi och rörelse, men också fantasi, illusioner, drömmar och önskningar, säger Johanna Uddén.
Mjuk portal
En mjuk portal till konstens fantasivärld bildas i textilinstallationen ”Gestures and Gaps”. Genom ett gap låter konstnären Åsa Cederqvist besökaren förflyttas till ett nytt och mer osäkert tillstånd.
– Hon vill få oss att hamna i ett läge där vi inte kan sortera, inte veta, utan mer uppleva, på ett sätt som påminner om när vi var barn. Och vi möts av skönhet och äckel på en gång, säger Johanna Uddén.
Utställningen är inte bara barnvänlig, den har också en uttalad ambition att även locka barn, unga och konstovana till museet – och intill Åsa Cederqvists verk finns därför en plutt som man får känna på, för att förstå hur den mjuka skulpturen är gjord.
Känslan av äckel och förtjusning återspeglas även i Annika von Hausswolff - Utan titel (med bubbla) en serie självporträtt ur museisamlingarna där konstnären gömmer sig bakom ett gigantiskt bubbelgum.
– Ska man arbeta med luft är det självklart att ha med de uppblåsta bubblorna. Vi vill också att utställningen ska tilltala olika åldrar. Tonåringarna röker och bubblar bubblor, lite som för att hålla folk på avstånd, funderar Johanna Uddén.
Lekfulla grepp
Museisalarna fylls av lekfulla grepp. Rent fysiskt inbjudande är Bigert & Bergströms The Wave, där små vågor går genom en spolformad sittpuff i gråblå färgton. Duons uttalande om att "vi måste omfamna konsten för att få något tillbaka" kan tolkas bokstavligt i verket som besökarna uppmanas att ligga på, sitta på eller rentav – omfamna.
– Det är ett tekniskt verk som drivs av kompressorer och man känner de små vågorna när man sitter eller ligger på det. Den är toppen för både barn och vuxna, man blir lugn, så det är motsatsen till en studsmatta, säger Johanna Uddén.
Erik Hedman har skapat en värld med tecknade animationer och skuggbilder speciellt för utställningen. ”Tusen och en natt” består av ett myller av skyskrapor, flygande figurer och luftballonger.
– Jag tycker att hans stil är så bra, den är så fantasifull, detaljerad och humoristiskt. Här finns mycket att jobba med pedagogiskt, med alla berättelser.
Konstnären Bella Rune skojar med vår iver att fotografera konst. Hennes skulpturserie Konsekvensanalys, har en tredimensionell effekt – och får liv när man fotar med sin smarta telefon. Åtminstone om man har laddat hem appen med samma titel som verket.
Konsumtion ifrågasätts
Men även flera samhällsfrågor kommenteras – bland annat vår konsumtion i Ruben Wättes skulptur ”Space Control”. Verket är platsbyggt av återvinningsmaterial och rymmer ett videoverk inuti.
– Det är en konstnär som jobbar vid sidan av det konventionella och vid sidan av institutionerna, med kreativitet oh fantasi. Vi kan om vi vill, är känslan man får. Och Ruben Wätte tycker att vi ska vara aktiva agenter snarare än passiva konsumenter, säger Johanna Uddén.
Jacob Dahlgren lyfter fram våra vardagsprodukter – snygga burkar – i "From art to life to art", där han också har skapat en kroppslig relation till sitt verk. Stålburkarna, vars innehåll har gått vägen genom magen, har satts samman till en sinnrik skulptur som påminner om ett tarmsystem dekorerat med de kommersiella logotyper från dagligvaruhandeln.
Uppblåsta figurer
Mest utrymmeskrävande och anslående är Matti Kallioinens installation ”Homunculus” i Galleri 5. Titeln syftar på ett begrepp som historiskt användes om en människoliknande varelse skapad av människan – en golem.
– Men begreppet har förändrats. Nu har det fått betydelsen människa i människa, ungefär: ”Den lilla gubben inuti huvudet”, förklarar Johanna Uddén.
Liksom i Konstmuseets 100-årsjubileumsutställning ”Acting in the city” arbetar Matti Kallioinen med en multisensorisk installation som helt omsluter besökaren. Mörka varelser – upplåsbara figurer – med lysande ögon hänger nu i taket. Rummet som fylls av rök, ljud och ljus. Det pumpar och slår. De yngsta besökarna behöver nog en vuxen med sig i mörkret.
Frilansande utställningsproducenten Johanna Uddén har jobbat med honom tidigare, liksom flera av de andra konstnärerna. Och hon är väldigt nöjd med helheten som hon skapat tillsammans med dem och museet.
– Jag är väldigt nöjd, nästan gråtfärdig. Jag minns besöken på Moderna Museet som barn, med "Hon" av Niki de Saint Phalle, där man gick in genom skulpturens sköte. Det var rutschkanor och grejer. Här är det ingen lekplats, men en härlig lek i sinnet!