Ett kärleksrött färgackord uppbyggt av textila objekt finns i blickfånget när man kliver in på Galleri Kronan. Men utställningstiteln syftar inte på kärlek eller giftermål, förklarar Anneli Lindberg. Snare om lust och olust.
– Konst måste få vara något lustfyllt. Jag är en lustdriven person. Är det inte roligt försöker jag få det roligt och mina skulpturer visar på en lekfullhet, säger Anneli Lindberg när vi träffas på galleriet ett par dagar före vernissage.
Norrköpingskonstnären tar denna gång hela galleriet i besittning med sin textilkonst och sin datorbaserade grafik. Hon har dessutom åkt till brädgården, köpt träskivor och skruvat upp dem. Skivorna blev hennes duk att måla på.
– Mitt önskemål var att ha hela galleriet och få komma in en månad innan. Det var en förutsättning för att hinna och kunna visa helheten, men också för att visa att mina "blobbar" inte bara är små gulliga virkade saker. Jag vill visa att de är textila skulpturer, att man kan måla och skapa grafik med dem. De är min palett.
De textila skulpturerna har funnits med i Anneli Lindbergs bildvärld i tio år och de tycks ha genomgått sin egen evolution: från enkla och amöbaliknande former till mer komplicerade strukturer.
På skärmarna framstår de som livsbejakande symfonier i sammanhållna färgackord, noga komponerade. Men i det lilla galleriet släpps de virkade skulpturerna mer lösa, i ett myller på golvet, men de är också förlaga åt former i grafiken, där de får en plats både i världsalltet och i livets begynnelse.
I galleriets minsta rum finns Anneli Lindbergs största textilskulptur. Det är en stickad grå massa som breder ut sig över golvet, tömd på den spänst och färgkraft som annars kännetecknar hennes textilkonst. Men så har verket också sin upprinnelse i den vanmakt hon känner inför händelseutvecklingen i världen med återkommande tragedier på Medelhavet och en restriktiv flyktingpolitik.
– Det är lustfullt att skapa för mig, men helt plötsligt var det inte längre det. Det kom inte ut några roliga saker, och inte ens virknålen funkade längre. Den var förknippad med det roliga. Istället stickade jag. Det blev en stor och grå massa. Det är avigt och rätt, ömsom löst och hårt.
Anneli Lindberg brukar ofta ge sina verk fyndiga titlar, men denna gång kunde hon inte namnge sin egen skapelse.
– Utan titel är som en titel i sig för mig, säger hon.
Samtidigt som utställningen är Anneli Lindberg aktuell i den helt nyutgivna boken Kvinnliga grafiker i Östergötland. Tillsammans med de andra grafikerna medverkar hon i en samlingsutställning som har vernissage på Logens konsthall i Kisa idag och som kommer till NP 33 i Norrköping på kulturnatten. Utställningen på Galleri Kronan öppnar idag, lördag, och pågår till den 16 september.