Konstnären Andreas Johansson skickade en rulle till Konstmuseet. Det långsmala emballaget ligger kvar på golvet i Galleri 3, där utställningen Next: Utopia tar form. Ur den har ett ark snurrats ut och omvandlats till en illusorisk installation, för den ger effekten av ett tredimensionellt objekt. Verket är en blinkning åt Kalle Ankas husvagnssemester som visas på tv på julafton. Ni vet, den med en idyllisk vy bara veckas ihop som en solfjäder och visar att de campade på en soptipp.
Början till ”Into the wild” var en illa åtgången husvagn som Andreas Johansson fotograferade i Nyköping.
– Kalle Anka-filmen är präglad av en utopisk tanke om bilsamhället, där alla kan åka obehindrat och framtiden är ljus. Husvagnen är något magiskt, ett hem fullt av uppfinningar som man kan ta med sig.
– Men husvagnens tid är förbi. Bilsamhället som utopi är död, när vi håller på att koldioxida ner alltihop. Vi måste tänka om, säger Andreas Johansson.
Han tar själv miljöhänsyn i sitt skapande och använder helst wellpapp-material som är snälla mot miljön och vill försöka minimera åtgången.
Apokalyptiska teman är något som den 39-årige Malmökonstnären ofta har återkommit till i sitt konstnärskap, där han har sökt sig till ödetomter och övergivna platser.
– Få platser i urbana miljöer har en så stark sakral känsla i sig. De är ofta tomma, ödesmättade och ger en upplevelse av total tystnad även om de råkar ligga mitt i ett industriområde, säger han.
Men han är själv inget stadsbarn, utan "en småländsk småstadskille" som blev hängiven skateboardåkare och genom uppväxten känt en stark längtan till riktigt urbana miljöer.
– Det blir paradoxalt i sig att befinna sig i en småstad i Småland när allt man bara vill är att vara i Los Angeles. För mig har det handlat mycket om att förändra min närmiljö, och få den att se ut som något annat. Jag har hållit på med sådana här miljöer jättemycket, och har varit på många ödetomter i trakten av Malmö och Växjö.
– Den direkta estetiken har varit mer dystopisk än utopisk. Men det är en sanning med modifikation. För mig är de övergivna platserna varit utopiska. De har inneburit en frihet och varit världens roligaste lekplatser.
Men med åldern har hans syn på de vackert förfallna lekplatserna förändrats.
– När man växer upp och blir äldre inser man plötsligt att det inte riktigt är så enkelt. De anarkistiska drömmerierna om att leva off-grid är mest spännande så länge man kan gå hem och ta en varm dusch. När man inte kan det är livet inte så roligt längre. Det finns inget att romantisera.
I de slitna ruinmiljöerna har han mött hemlösa, men platserna i sig vittnar också om olika arbetsplatser som har lagts ner och fått till följd att människor har förlorat jobbet.
– Det finns en social problematik på platserna och inte sällan är miljön förgiftad, och för dyr att sanera. I Malmö finns många sådana tomter nära stan och tyvärr kanske inte alla som ägnar sig åt urban gardening tänker på att det en gång legat exempelvis en nickelfabrik på marken där man försöker odla grönsaker.
Verkets titel är lånad från en film av Sean Penn, baserad på boken I vildmarken av Jon Krakauer, om en medelklasskille som drar ut i Alaskas vildmark, utan karta och med för lite proviant.
– Det är en utopisk idé om att bara vilja lämna allt. Men mer än så vill jag nog inte säga.
Andreas Johansson tillhör också de konstnärer som har verk utplacerade på stan. På Olai kyrkogata finns ett verk utan titel, föreställande en liten buske, fotad vid hamnen.
– Det var ett väldigt vackert område där, som kommer att försvinna när staden förändras. Mitt verk är både grafiskt och organiskt, och är ett försök att få in solljus på platsen, där allt är så nybyggt och fint, förutom på den lilla ytan.
011-200454