Marjo Palokangas, 28, Uppsala, som tidigare arbetat som grafisk formgivare och illustratör, är utbildad animatör, något hon plockar in i sitt konstnärskap.
En rad av svarta kaniner på golvet kallar hon "Flykten genom rummet". En kanin finns också med i en animerad sekvens som varit med i en teaterpjäs, "Äkta känner äkta" på Vällingby Stadsteater, en ungdomspjäs där kaninen fick stå för flyktkänslor.
Den kaninen har Palokangas plockat ut i rummet, där flera versioner av den skapar en rörelse.
I små glaskupor ligger det torkade mandarinskal, som vridit sig på ett skulpturalt sätt och målats i olika hudtoner, skräp som blir konstobjekt.
Ett tema i utställningen är just skal, olika lager. En animation längre in i galleriet heter "Avklädningen". En man ses där skala av sig klädesplagg efter klädesplagg.
– Att ta av sig kläder är som att man skalar av lager av sig själv. Mandarinen har sitt skal, men det såg ut som hud också.
Palokangas tänker att en människa är summan av alla sina olika lager, att man är alla lagren samtidigt. Ibland har man skyddande lager, och ibland försöker man klä av sig dem.
När Palokangas animerar tecknar hon med kol, och tar sex bilder i sekunden. När hon har tecknat en bild suddar hon en del av den, och tecknar nya streck, men de gamla strecken blir kvar, som spökstreck, berättar hon och visar på en tavla där man kan ana ett halsband, med ordet "love", som studsar upp och ner.
Utställningen öppnar den 18 januari.