Stadsmuséets pedagog Ellika Maria Kyndel tar emot i utställningslokalen i Stadsmuséet på torsdagseftermiddagen. Hon kände och har samarbetat med Joakim Andersson, den man som vid ett handräckningsärende i somras sköts till döds i sitt hem i Oxelbergen. På plats finns också Joakims pappa Jesper Andersson, mamma Eva Christensson samt brodern Jörgen Andersson. De är här för att berätta om en utställning som tillkommit för att ge en annan bild av Joakim än den som hittills framkommit. Han var nämligen en begåvad streetart-konstnär som i många år varit verksam i regionen: något som också blir tydligt när man tittar på de färgglada och starka bilder som Joakim skapat – vissa i tydlig streetart-stil men även andra som bryter av. Men han led också av psykisk ohälsa under en del av sitt liv: Scizoaffektivt syndrom och bipolaritet.
Ellika Maria Kyndel berättar bakgrunden till utställningen.
– Det känns otroligt och fantastiskt att vi under denna korta tid fått ihop utställningen om Joakim som streetart-konstnär och syftet är att visa en mer rättvis bild än den vi kunde läsa om i tidningarna i somras, säger Ellika Maria Kyndel som lärde känna Joakim för nio år sedan.
– Jag skulle starta en streetartverksamhet i Linköping och åkte då till "Yalla" i Norrköping som hade grafittiverksamhet. Där träffade jag en ung kille i 20-årsåldern och vi började prata. Jocke var en fantastisk person och han hjälpte mig att starta upp den öppna grafittiverksamheten i Linköping.
Efter detta fick han också uppdrag på en utställning i Skäggetorp och en anställning som lärare i streetart på Länsmuséet.
– Jag anlitade honom också senare när jag jobbade på Hageby bibliotek så han var min parhäst på det sättet att han hade samma vision som jag: att sprida den här konstarten till skolorna, berättar Ellika Maria Kyndel.
– I somras skulle jag anordna ett streetartcamp och då ringde jag honom. Han var här och den dagen var han fantastisk, han kunde verkligen trollbinda en publik. men då var han på väg in i en psykos vilket jag inte förstod då. Det som sedan händer är så fruktansvärt och obegripligt.
Joakims föräldrar vill på det här sättet visa upp Joakims kreativa talang men också sprida kunskap om psykisk ohälsa.
– Jag skrev en lista vad vi måste göra dagen efter att det här hände: vi måste få ut vår bild av det här. Vi har sett försämringarna i psykvården genom årens lopp och hur de olika delarna i samhällsapparaten inte hänger ihop, säger pappa Jesper Andersson som också vill lyfta fram den konstform som Joakim var en del av.
– Under åren när Jocke målade på väggen i hamnen var vi ju nere där då och då och har sett fantastiska målningar.
Mamma Eva Christensson vill gärna se att grafittiväggarna som förut stod i hamnen kommer till bruk igen:
– Vi har en idé om att lämna in ett medborgarförslag att de där väggarna kan ställas i parken utanför Konstmuséet och komma till användning igen.
Utställningen öppnade på torsdagskvällen och kommer att hänga till den 28 januari. Här hänger också information om psykisk ohälsa och det kommer att finnas att ta med sig sådan från utställningen.