Ingrid Schöön Holmberg, 72, bor på landet i Nykyrka utanför Motala. På andra sidan gårdsplanen från bostadshuset har hon sin ateljé.
– Jag bor nära naturen. Det kan man se formationer och tecken ifrån, säger Ingrid Schöön Holmberg där hon står mitt bland sina målningar på Galleri Kronan i Norrköping.
Det är lågmälda men ändå intensiva målningar, ofta i milda färger, vitt, grått, rosa och blått, lager på lager, övermålningar, med ibland knappt skönjbar text, former som ser ut som rökringar, och spetsiga former, svart mot det vita.
– Form och färg ihop är väldigt viktigt för mig. Jag är ju påverkad av naturen eftersom jag bor på landet. Jag har valt att bo landet. Jag gillar det, man kan få det här lugnet som jag behöver för att det är så mycket brus runt omkring, säger Ingrid Schöön Holmberg.
Om utställningstiteln:
– Vissa dagar är ljusare än andra, så är det för oss alla, rent allmänmänskligt.
Ingrid Schöön Holmberg har två gånger besökt stiftelseägda villan San Michele på Capri, arbetsresor, som på utställningen resulterat i en gul målning med en sommargylling.
Hon berättar om sitt intresse för Axel Munthe, som köpte ett berg här, ett berg där man förr fångade flyttfåglar i nät, för att äta upp dem. Genom att köpa berget satte djurvännen Munthe stopp för det.
Idag har Ottenby fågelstation och en fågelstation i Bologna ett samarbete, med en fågelstation på berget ovanför San Michele där de ringmärker fåglar.
Ingrid Schöön Holmberg målar mest i olja, hon tycker om den långsamma processen, och arbetar med flera målningar samtidigt. En form som återkommer på hennes målningar är en bägarform, en skål, som hon använt sig av redan innan det hon nu berättar:
– Jag läste i Dag Hammarskjölds bok "Vägmärken". Där skriver han om skålar, att han fyller skålar med ödmjukhet. Det tyckte jag var väldigt vackert.
I ett av de mindre rummen på Kronan hänger målningar inspirerade av musik, "Crescendo" och "Diminuendo". Schöön Holmberg lyssnar ofta på klassisk musik när hon målar.
På andra målningar står en klunga människor i ett hörn.
– Jag tycker att det är intressant hur vi ställer upp oss, hur vi väntar. Alla människor står och väntar, på att få sitt kaffe, man väntar på bussen, på tåget och på att någon ska ringa.
En rosa målning visar spår på en anslagstavla, spår efter A4-ark som man tagit bort, eller som regnat bort.
Utställningen pågår från den 12 januari till den 27 januari.