En retrospektiv utställningen ger en tillbakablick på ett konstnärskap. På Galleri Kronan visas nu Åsa Kummus konstnärskap i helfigur med närmare 40 konstverk från 1977-2014 .
– Det svåra med en retrospektiv är hur långt tillbaka man ska gå. Men jag börjar med 1977, och den första textila bild som jag hade kvar, berättar hon.
Bara en bråkdel av hennes produktion får plats i det lilla galleriet vid Rådhuset.
– Jag har inventerat allt jag har gjort. Och jag upptäckte ju att jag hade över 300 bilder, säger hon.
– Jag ville få till en utställning som hänger samman. Även om jag gör olika saker, och arbetar i olika tekniker, så finns en röd tråd.
När hon själv ska ringa in den röda tråden utmynnar det i en återkommande färg: blå. Det är en färg hon älskar. Och det syns på väggarna, där olika nyanser av blått sätter tonen.
Men inte bara färgen, utan också stilen bär förstås hennes signum.
– Även om jag varierat mig och har varit ute och tecknat, så ser jag ju att det är jag som har gjort det, även om det är helt skilda bilder. Man lämnar ett personligt avtryck på något sätt.
De senaste trettio åren har hennes bildspråk blivit till alltmer förenklat. På galleriet visas finurliga geometriska lekar med perspektiv och seende, men också dekorativa mönsterkompositioner där formerna växlar mellan enkelhet och komplexitet.
Kännetecknande för Åsa Kummu har tidigare varit batiktekniken som var hennes huvudsakliga uttrycksmedel under fyrtio års tid. Det är en teknik där misstag i temperatur och färgblandningar, vax och kemihantering kan ge nya kunskaper, möjligheter och uttryck.
Men hon övergav tekniken för fyra år sedan när hon lämnade sin egna ateljé för att ansluta sig till Kifin:s ateljéhus på Plankgatan. Av praktiska skäl fick hon övergå till att arbeta mer med måleri i akvarell och tusch.
– Jag provar olika tekniker i och med att jag har lämnat batiken helt och hållet. Men jag lämnar aldrig textilen, säger hon.
Vägen in i konsten gick genom textilhantverket. I tonåren började hon sy egna kläder.
– Jag sydde egna kjolar och lite enklare saker. Jag har alltid gillat att gå in tygaffärer känna på tyg. Jag var som en tygoman. Det är något med tyg och känslan mellan fingrarna.
Som konstnär är hon autodidakt, bortsett kurser i färg och form i ABF:s Konstskola i slutet av 70-talet.
– Jag hade inte möjlighet att gå den konstnärliga linjen när det begav sig. Men jag tänkte skam den som ger sig. Jag kan väl jobba ändå.
Åsa Kummu är född och uppväxt i Lansån i Norrbotten, men bor och verkar i Norrköping sedan 1967. Hennes bildvärld är fylld av björkar och vatten. Kanske har hennes lappländska ursprung präglat motiven, men det låter hon vara osagt.
– Det är inget som jag aktivt har eftersträvat. Det har bara blivit så.
– Men jag söker mig gärna till karga platser och utposter. Jag trivs i fjällmiljön och i skärgården. Jag försöker ta mig upp till fjällen åtminstone en gång om året och kommer ut i skärgården tack vare vänner och bekanta.
På senare år har Åsa Kummu medverkat i olika samlingsutställningar i Norrköping. Det har gått 15 år sedan hon senast hade en separatutställning på Galleri Kronan.
– Det var länge sedan. Det har hänt massor sedan dess. Jag kände att det var dags nu.
Utställningen har vernissage idag och pågår till den 20 september.