Förra året släpptes EP:n ”God jul önskar Lisa Miskovsky och Kalle Moraeus”. Nu inviger duon vintern med en julturné.
Fredagskvällen på Flygeln är genomtänkt ljussatt med skiftande färger och lampor i olika storlekar som blinkar stjärnlikt i takt till musiken. ”Klockor ring för mig” inleder spelningen med en behaglighet, som håller i sig när Lisa Miskovsky och Kalle Moraeus visar upp sin vänskap. ”Hon är min bästa vän på jorden”, säger Moraeus, och Miskovsky känner likadant.
Samspelet mellan artisterna är både konsertens styrka och svaghet. Bäst är det när Lisa sjunger, och Kalles fiolspel går inte av för hackor – men ibland blir det lite väl internt pratigt mellan låtarna.
Det är i och för sig behagligt också att höra Lisas norrländska lugn kombinerad med Kalles befriande humor – men jag är osäker på om de personliga och juliga anekdoterna i längden skämtar bort eller förstärker den högtidliga stämningen. Det känns åtminstone väldigt hemtrevligt och nära. Och det märks att duon har roligt på scenen, inte minst i julfavoriter som ”Rockin’ Around The Christmas Tree” och ”Stilla natt”.
Egna hits som ”Lady Stardust” (albumet ”Falling Water” 2003) och ”Underbart” (Melodifestivalen 2010) är också uppskattade inslag. Kalle med sin svengelska tendens gör sig bäst på svenska, och bandet bakom gör kvällen igenom en bejublansvärd insats – särskilt saxofonisten!
Den sittande publiken, som generellt är lite äldre, behöver uppmuntran för att komma igång. Men efter den svenska översättningen av Joni Mitchells melankoliska ”River” – ”Isar” skriven ihop med Annika Norlin (Hello Saferide, Säkert!) – avslutas konserten med stående ovationer. Trots uppläggets spretighet fångas man av den genuina musikaliteten.