Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En självbiografisk resa i bluesens tecken

Intentionerna var rätt och viljan fanns där, men det ville liksom inte riktigt lyfta. Mönsterås Blues Band med Calle Engström i centrum trampade runt utan att få fram sitt budskap. Är man Sveriges äldsta bluesband med 48 år i ryggsäcken, så är man förlåten. Mot slutet av första set var man igång på allvar!

Prydliga gossar som förvaltar arvet efter Peps genom att sjunga blues på svenska.

Prydliga gossar som förvaltar arvet efter Peps genom att sjunga blues på svenska.

Foto: Tor-Björn Lyrhed

Konsert2022-03-18 12:00

Musik

MÖNSTERÅS BLUES BAND

Plats: Hallarna, Norrköping

Datum: 17 mars 2022

När man drog igång ”Det ordnas dans” och Calle Engström duellerade ned gitarrkollegan Mats Grönqvist, då kände man att tyret i brasan tagit eld och musiken fått en riktning och ett syfte.

Mönsterås Bluesband sjunger numera bara på svenska och det mesta är eget material, men känslan som Calle Engström och de övriga förmedlar föddes i södra USA och förädlades i Chicago under 50-60-talet. Framförallt har giganten Sonny Boy Williamson och hans munspel lämnat spår. I Calles händer blir det tung blues.

Kvällens konsert blev en självbiografisk resa i bluesens tecken fast översatt till våra miljöer och förhållanden med texter som speglar svenska tankar och miljöer. Calle med röst, gitarr och munspel blir som en bluesens Bellman som beskriver livet med sorger och glädjeämnen. Påfallande ofta har man lämnat den olyckliga kärleken och miserabla livsbetingelser, som annars utgör grunden i bluesmusik, för glädjen och möjligheterna. 

Det märks efter paus skillnad på bandet. Kompet med Tommy Medner är tuffare och driver på mer och Peo Fahlström vid klaviaturen låter rytmen och harmoniken bli påträngande och inte så artig som i början av konserten. Fast personligen hade jag gärna hört mer från Hammond-orgeln. Viktor Johansson broderar på sin elbas. Kanske blir det lite diffust, men aldrig fel. Calle söker både fysiskt och instrumentalt upp Mats gitarr för kortare eller längre ”samtal”. Mats spelar på en Stratocaster som är äldre än vad han själv är, så det är säkert 60 års visdomsord som vi hör från högtalarna.

Personligen hade jag lite svårt att uppfatta texterna, men det kan ha berott på min placering i lokalen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!