Nu har våren äntligen gjort sig påmind. Knopparna brister (gör det ont?) och solen värmer. Vad passar då bättre än lite svensk jazzmusik i cd-spelaren?
Vi börjar med en nyupptäckt inspelning med Monica Zetterlund från Berns januari 1964. Plattan heter ”På Berns 1964” (Vax Records) och är alltså en hel föreställning där Monica sjunger nästan uteslutande svenska texter av Hasse & Tage och Beppe Wolgers. Till sin hjälp har Monica här Lasse Färnlöfs Kvintett med Göran Lindbergs eminenta piano, Leo Wrights soulfulla och vassa altsax och flöjt, Göran Pettersson bas och Leif Wennerström trummor.
Monica är tonsäker och leker koncentrerat sig igenom dessa jazzklassiker iklädda Tages och Beppes genialiska texter. Detta är ett mycket viktigt dokument från kanske hennes bästa period. Att göra jazz av dessa ibland nonsenslika texter vittnar återigen om att det inte är vad utan hur du gör som gäller.
Nästa platta ligger i gränslandet ”… å sånt”, men kommer med eftersom bland annat Claes Janson, Louise Hoffsten och Plura Jonsson hyllar Totta Näslund. Till sin hjälp har de Internationalorkestern. ”Sluskblues” (Ball & Chain Records) är ingen djupsinnig tillställning utan mer som en happening där man bara väntar på att Totta själv ska dyka upp. Här finns musik som förknippas med bland annat Nationalteatern och Tottas Bluesband. Även om musiken är bra och artisterna gör bra ifrån sig känns själva produktionen lite hafsig, vilket jag tycker märks på omslaget som kunde ha bjudit lite mer information om låtarna.
Nu tar vi ett fräsande och galopperande storband i form av Quincy Jones and his Orchestra inspelad 1961. ”Live in Ludwigshafen 1961” (Jazz Haus) Tyskland. Vad har detta med Sverige att göra, undrar då vän av ordning? Jo, i trombonsektionen sitter vår kanske främste trombonist genom tiderna, Åke Persson. Tyvärr får han bara ett solo, inledande ”Airmail Special”, men det fanns sannerligen konkurrens om soloutrymmet, eller vad sägs om Phil Woods (as), Melba Liston och Curtis Fuller (tb), Freddie Hubbard och Benny Bailey (tp), Sahib Shihab (bars), Julius Watkins (frh) Les Spann (gt, fl), Patti Bown (pno) och några till. Plattan är tveklöst bra, men bandet känns lite ojämnt. Potentialen finns där.
Vi fortsätter på trombontemat. Karin Hammar FAB 4 visar på sin senaste cd, ”Imprints” (Redhorn Records) att hon ligger på topp. Med åtta egna och två återanvända låtar får hon musiken att koka. Med Max Schultz distade gitarr finns det rottrådar som sträcker sig in i rockens land. Något som understryks av kompets betoning av beatet. På titelspåret ”Imprints” är vi tillbaka på säker jazzmark igen. Det verkar som om Karin utforskar olika trådar för att se vart de leder. Jag gillar den här plattan, därför att man aldrig riktigt vet var man hamnar. Fab 4 kompletteras av Niklas Fernqvist på bas och Fredrik Rundqvist på trummor.
Vi avslutar med musik som har anknytning till Norrköping. People Swing Orchestra har sina rötter i Fridhems Folkhögskola (2012) men har sin bas i Göteborg. Norrköpingskopplingen, då? Jo, här medverkar trumpetaren men numera kanske främst pianisten Joel Persson Haag som ju kommer från Norrköping. Bandet är lite spretigt, men i botten finns gedigen swing a la 30-40-tal. Hannah Johansson sjunger entusiastiskt och med fin inlevelse. Efter Fridhem gick Joel på jazzlinjen vid Skurups folkhögskola och sedan Musikhögskolan i Göteborg.
Som sagt, det handlar om swing, men här och där skickar man små hälsningar till oss som varit med ett tag. Som i ”Basin Street Blues” där inledande blåsparti är en honnör till Blood Sweat & Tears och Jojje Wadenius!