Idag har vi två plattor med lokal anknytning. Vi börjar med Il Maestro; tenorsaxofonisten Nisse Sandström. För nästan exakt ett år sedan spelade Nisse Sandström Quintet inför en entusiastisk publik på Crescendo in musiken på den CD som nu finns i handeln. ”Live at Crescendo” (Moserobie) heter plattan och i kvintetten ingår, förutom Nisse själv, tenorsaxofonisten Jonas Kullhammar, Leo Lindberg piano, Kenji Rabson kontrabas och Moussa Fadera trummor.
Det är lite av en gammeldags ”tenorbattle” över anrättningen. Nisse hyllar sina jazzmusikaliska hjältar och influenser. Där ryms bl.a. Hank Mobley, Al Cohn, Lucky Thompson, Georgie Fame och några till. Nisse och Jonas utbyter tankar och idéer i all vänskaplighet. Dessa tenorbattle kunde förr vara ganska ”blodiga” tillställningar, men ingalunda i Nisses sällskap.
Sedan kommer vi till fenomenet Gunhild Carling. Med sitt Carling Big Band bjuder hon på en totalupplevelse med musik från 1930-talet. Dvs, musiken på ”Harlem Joy” (Carling Records) är nykomponerad av Gunnel eller hennes pappa Hans Carling, fast i äldre stil. I bandet finns också hennes bröder och mamma! Gunhild spelar fem instrument med trumpet och trombon på topp, men även harpa, säckpipa och blockflöjt! Jag vet att Gunhild vill ge en totalupplevelse med sin jazzvarité, men, men…
Jag är inte helt övertygad om konceptet. Jag tror att Gunhilds eget spel skulle vinna på att hon valde trumpet och trombon. Kanske har jag fel, men festligt är det och hon gör ett ofantligt jobb för att popularisera storbandsswing från 30-talet. Som grädde på moset minns jag när Gunhild skrämde slag på Basie-bandet under en konsert i Konsert & Kongress för några år sedan. Snacka om ”fågelholkar”!
Jag undrar om altsaxofonisten Klas Lindquist tänker axla Arne Domnérus mantel? På ”The song is you” (Do Music Record) vilar Dompans ande över musiken. Låtvalet skulle kunna vara gjort efter Dompans tankar och Erik Söderlinds gitarr för tankarna till Rune Gustafsson. Detta är de yttre och uppenbara likheterna, men bakom detta finns Klas egna musikaliska idéer och tankar. Ibland sammanfaller de med hans läromästare och ibland går han sin egen väg. Jag klagar inte, inte på något sätt, för Klas och hans medmusiker är synnerligen skickliga och behärskar idiomet. Snacka om musikaliska samtal! Plattan är inspelad hemma hos saxofonisten och ljudteknikern John Högman på gammalt vis, dvs. utan skärmar mellan musikerna och inga hörlurar. Bara rakt upp och ner… tack för det!
Vi avslutar med bandet på ”allas” läppar; ”Fröken Elvis”. Visst, jag vet… det är inte jazz, men det är förbaskat bra. I bandet finns två östgötar; motalatjejen Lisa Bodelius (trombon/ kontrabas/piano) samt Josefin Berge (gitarr) från Simonstorp. Åtta låtar intimt förknippade med ”The King”, Elvis Presley, med svenska texter av tjejerna själva. Texter som är mil från originaltexterna och kanske därför så bra. Lyssna bara på ”Psykopat”, som i original heter ”Devil in Disquise”. Jag blir glad när jag hör detta och Lisas jazztrombon glänser. De övriga i kvintetten är Sanna Andersson (bas/gitarr/munspel), Camilla Fritzén (sång) och Maria Olsson (trummor).