Tenoristen John Högman ingår i gruppen Marcks Brothers där basisten Magnus ”Mankan” Marcks fått ge namn åt konstellationen. Här ingår också Mats Larsson gitarr och Bosse Söderberg. Musiken på ”My Valentine” (pb7) kanske man kan kalla bruksjazz med kammarmusikaliska förtecken. Musiken klassiska jazzstandards som ”Taking a chance on love”, ”Chelsea Bridge”, ”For all we know”, ofta med en liten twist, men också egna låtar. Man mår gott när man hör detta, och säkert mår musikanterna också gott.
Sångerskan Vivian Buczek är alltid spännande att lyssna till. Hon blandar eget material och jazzstandards och ger allt en personlig touch. Jag gillar när vokalister inte väljer de ”vanliga” alstren, utan plockar upp Mingus ”Goodbye Pork Pie Hat” eller Horace Silvers ”Nica´s Dream”, som båda finns med på ”Curiosity” (Volenza). I bandet finns bland annat Martin Sjöstedt keyb och Johan Löfcrants Ramsey slagverk. En riktigt bra vokalplatta med en stark och personlig röst; Vivian Buczek!
Tradjazz, eller classic jazz, som det kallas numera ser vi sällan i denna spalt. Papa Pider´s Jazz Band från Göteborg ändrar på detta med sin senaste platta; ”Good Night Irene” (imogena). Papa Piders låter inte riktigt som andra svenska tradband. De har hämtat sitt sound från engelska tradgrupper under 50-talet. Det är lite tunnare och vekare sound, men svänger gör det likafullt. Här är det kollektivet som gäller framför individen. Huddie Lebetters ”Good Night Irene” har fått namnge plattan.
Saxofonisten/klarinettisten Fredrik Lindborg, ni vet han som spelade Arne Domnerus i filmen om Monica Zetterlund, medverkar på två trioplattor med väsenskilda anslag. Först har vi Trio Mirsidrü och ”Gershwin” (Tröstlösa Records) där Daniel Tillings piano hörs med Emeli Jeremias cello och röst. Här utforskar man George Gershwins musik med lite nya klangbilder. Cellon gör ljudbilden spännande. I ”Embraceable You” stöttas Emelis röst av Tillings piano men främst av Lindborgs basklarinett. Mäktigt!
På ”Soon” (Connective Records) hör vi Fredrik Lindborg med gruppen Lindborg Sjöstedt & Daniel (LSD). Här finns beröringspunkter med Lindborgs mustiga tenorsax som predikar och growlar. Lyssna på inledande ”Soon one mornin´” eller ”Je Suis Seul Ce Soir”. Martin Sjöstedts stråkbas imiterar tuban och Daniel Fredrikssons kantslag på virveltrumman kittlar. Gemensamt för de båda plattorna är leken med rytmer, klanger och traditionen likt Sonny Rollins på parad i New Orleans. Strålande!