Jaqe: 90 procent av min musik kommer aldrig släppas

– Om jag gjort en bra låt så... har jag gjort den. Jag vet inte om det spelar någon roll om någon hör den eller inte, säger Jaqe.

Hans såsiga skånska är omisskännlig när vi hörs över telefon. Trots att väntan på hans första skiva har pågått sedan början på 2000-talet verkar Jaqe ta albumsläppet med ett munklikt lugn.

– Jag har fått några fler telefonsamtal, men det är allt jag har märkt. Jag har ingen aning i övrigt, säger han.

Jaqe växte upp i Arlöv utanför Malmö. Han började rappa som tolvåring i mitten av 1990-talet med en grupp som kallade sig SBS. En förkortning som Jaqe motvilligt berättar stod för "Sugarbit squad".

Spåddes bli nästa stjärna

Han kommer från den första vågen skånsk hiphop, och fanns med bakom kulisserna när Malmögruppen Advance Patrol blev stora. Jaqe spåddes bli nästa stjärna från den svenska södern innan skivbranschen gick in en kris.

Han hajpades på riktigt igen i mitten på 2010-talet och gjorde avtryck med mindre projekt och särskilt singlar som "I centrum", "Oprah" och "HBO", men inte heller då kom något album. Den ojämna utgivningstakten har gett Jaqe en mystisk kvalitet. Varje gång han ser ut att vara på gång försvinner han igen.

2021 verkar karriären i alla fall ha lossnat rejält. Tidigare i år kom EP:n "Driftarens guide till galaxen" – ett samarbete med Michel Dida – och nu albumet "Filmen". Albumet saknar referenspunkter i den svenska hiphoptraditionen. En ljudbild som blandar olika stilar och beats, och texter med små fragment som speglar scener och outforskade världar.

– Det handlar mer om dramaturgi, upplägg och såna grejer. Och lika mycket om ett sätt att paketera det. Då menar jag inte paketera för att sälja det, utan mer hur det är gjort. Jag tycker att de sakerna nästan är lika intressanta som musiken.

Det vore inte konstigt att jämföra honom med nyskapande amerikanska rappare som Tyler, the Creator eller Young Thug, men Jaqe är mer inspirerad av "en tanke eller ett koncept" än av andra artister och deras stil.

Namnkunniga gäster

"Filmen" gästas av artister som Dungen, Mona Masrour, Oskar Linnros, Madi Banja och Esther Lennstrand. Det kan verka som spektakulära samarbeten, men enligt Jaqe är låtarna på skivan bara en bråkdel av vad som finns på lager.

– Det finns hur många låtar som helst, med hur många andra artister som helst, men om de inte har ett sammanhang eller en plats och så är det inte jättevärt för mig att släppa.

TT: Så en del material kanske aldrig kommer ut?

– Ja, 90 procent skulle jag säga, om inte mer, kommer aldrig att släppas.

Många av texterna på "Filmen" är poetiska antydningar, som på "Korset" där han rappar om sin relation till religion.

TT: Är du fortfarande kristen?

– Det där är intervjun som jag hade velat göra. Jag är ett stort fan av religion och nere med alla abrahamitiska religioner. Jag är kristen men inte treenighetstroende. Därför är det klurigt med kyrkan, men jag är fortfarande i allra högsta grad troende.

Svensk rap med subtext

Samma låt innehåller meningen "Du måste läsa mellan raderna, ibland kan det vara svårt att skilja verklighet från sagorna". Något som nästan skulle kunna vara instruktioner till lyssnaren. Även om flera av låtarna har ett personligt anslag säger Jaqe att hans egen historia inte är huvudfokus.

– Det är skrivet som det är skrivet för att få mening. Jag tycker att det intressanta kan finnas mellan ens tankar. Kanske inte de tankarna som man tänker konkret.

TT: Du lyckas ju ofta måla upp en scen och en atmosfär med bara några meningar.

– Man skulle kunna koka ned det bästa till det, vad gäller musiken. Man kan sätta sig själv eller någon annan på ett ställe genom de här små grejerna. Det kan också vara musikaliskt i beatet. Det är svårt att sätta fingret på. Det kan vara samma sak med ett koncept eller ett skivomslag. Det kan ge en känsla, och det är det jag tycker är det intressanta, vad som gör att man hamnar där.