Efter att ha bott och verkat i Norrköping i nästan 25 år är det alltid roligt att återkomma. Nu mest tillsammans med barnbarn. I år fick jag tillfälle att deltaga i två konfirmationer och två Sport Campsläger. Alla hade sina poänger och fördelar. Sport Camp är underbar idé för ungdomar från hela landet att komma tillsammans och göra roliga saker ihop. Att det sedan bidrar till en turistisk utveckling i Norrköping är en helt annan sak. Det är en fungerande integration.
Det var konfirmationslägren i Medevi och KFUM:s läger i Brevik också exempel på. Främst blev jag själv närmast hänförd av fyraveckors lägret i Brevik. Vilken integration, vilken insats av ledarna för de 34 deltagarna. Stort pris i dubbel bemärkelse till prästen Mikael Eriksson. Predikan utgjordes av att de 34 konfirmanderna som gav sin upplevelse av lägret i egna ord. Deltagarna från olika delar av Sverige som med ibland milt tvång från föräldrarna tvingats till konfirmationslägret fann att detta var deras fyra bästa veckor i livet.
Att få uppleva en predikan på detta sätt är för närstående en tårdrypande historia. Att få lyssna till ungdomar på väg att bli män och kvinnor som med egna ord beskriver hur de upplevt konfirmationstiden är en upplevelse.
Ungdomarna hänvisade till olika bibelord de funnit en mening i och en del spelade på flygeln och dansade fram sina budskap. För oss som lyssnade var inte konfirmationslägret en exercis i katekesläsande utan utvecklingssamtal kring livets stora frågor. De fick perspektiv, och en tro på hopp och kärlek.
De fick alla möjligheter att skapa sin egen tro: Självkänsla, attityd. Jag är sedd.
De tvingades inte in någon religiös riktning utan uppenbarligen fick de hjälp att tänka själva och tid att reflektera över livets stora gåtor. De utvecklades som människor och som en uttryckte det i en metafor. ”Jag har alltid känt mig som en pusselbit som inte hittat sin plats men här på lägret har jag funnit den”.
Den gemenskap, värdegemenskap och de samtal och de utflykter de gjort tillsammans i olika bemärkelser har blivit en viktig etapp i deras fortsatta liv.
Vi lämnade Brevik med en förhoppning och inre känsla att alla ungdomar i Sverige skulle kunna få deltaga i en skola och läger som mitt barnbarn fick uppleva.
I ett större nationellt perspektiv vore det säkert nyttigt att alla ungdomar får lära sig att det finns många likheter mellan islam och kristendomen. Men framför allt under en period av fyra sommarveckor få leva i princip utan mobiltelefon och ha fasta regler och få tillfälle att diskutera livets svåra frågor på djupet.
Det är inte på grund av att Migrationsverket ligger i Norrköping som dessa läger har arrangerats. Det bör påpekas. Men dessa erfarenheter skulle kunna ligga till grund för ett nationellt initiativ med Norrköping som färdledare. Tänk tanken. Tänk om alla svenskar i åldern 14 -15 år skulle kunna få motsvarande läger under fyra veckor. Vilken integration!!
På något sätt känner jag en likhet med ”Lumpen”. Vi hamnade också med olika ungdomar från olika delar av Sverige för att uträtta något tillsammans. Det fanns tydliga förhållningsorder och det var ordning och reda. En unik form av integration som vi saknar idag.
Brevik skapade teamwork, samhörighet och utveckling av individen. Det gjorde lumpen också. Skulle vi idag kunna se en utveckling av ett mellanting mellan Sports Camp och Brevik som alla ungdomar i åldern 14 – 15 år kunna deltaga i. En medborgarskola där sinnena är öppna för nya intryck och där deltagarna för lära sig att leva utan mobiltelefon. Att få lära sig att det finns andra nätverk som är verkliga och som kan bli bestående och som är identitetsskapande.
Att få tid till samtal samtidigt som man har kul tillsammans.
Tack KFUM, prästen och ledarna!! En strong insats!