De skulle kunna vara som hund och katt. Magnus Betnér och Soran Ismail är inte bara olika rent fysiskt (som den bitige besten och den timide sparrisen) utan har dessutom två fundamentalt olika framtoningar.
Betnér är den burduse cynikern som svär i var och varannan mening och ber folk fara och flyga. Ismail är den genomtänkte analytikern som noga väger sina betoningar och på så sätt lätt lockar till skratt bara genom sitt tilltal.
Men när de gör gemensam sak under parollen "En skam för Sverige" passar de varandra som hand i handske.
Föreställningen är en uppgörelse med det allt kallare land vi lever i, där den ene smidigt tar vid efter den andre. Det blir till en helkväll som är minst lika angelägen som den är aktuell.
De två komikerna som kör en timme var må ha olika stilar, men de uppehåller sig kring samma ämnen och båda gör det med ett ofrånkomligt stråk av uppriktigt allvar som gör att humorn blir ännu mer påtaglig.
Samtidigt som vi skrattar så att tårarna sprutar åt berättandet lyckas Soran Ismail på ett väldigt tydligt sätt belysa och förklara mekanismerna bakom något så spåndumt som vardagsrasism. Detta medan Betnér med berått mod går till hårt angrepp mot journalistkåren i allmänhet och några av de stora namnen på våra stora kvällstidningar i synnerhet.
Inte för sakens skull, utan för att det finns oroande faktum i botten.
Det är tal om en knivskarp samtidsskildring där det som gör störst intryck och förmodligen också av just den anledningen blir allra mest roligt är observationerna om hur kränkta vi blir för minsta lilla nuförtiden. Hur vanligtvis kloka människor helt kan tappa koncepten och omotiverat rasa över trivialiteter som ryckts ur sitt sammanhang och hamnat i allehanda Facebook-flöden.
När de tog bort kinesen från Kinapuffarna, när det klippte om Kalle Anka på julafton, när de tog bort Tintin från ett bibliotek i huvudstaden, att Pippis pappa härmed bara ska kallas kung, för att inte tala om skandalen om att de tog bort trillingnöten ur Aladdinasken.
Komikerduon hittar helt rätt tilltal och gör humor av det helt vansinniga i dylika reaktioner.
Publiken som lämnar Louis De Geer-hallen har inte bara fått skratta och ha roligt i dryga två timmar, de har fått sig en och annan tankeställare också.
Det är när det är så som humor är som bäst.