Han har en bild på sig själv i treårsåldern när han står i en ishall med sin mamma. På fötterna har Alexander ett par pyttesmå skridskor, hans pappas gamla. Fadern, Alexander Majorov senior, tävlade en gång i tiden själv i konståkning innan han blev tränare, bland andra för den olympiske mästaren Alexei Yagudin.
Att bli konståkare var egentligen inget val, konstaterar Alexander Majorov. Isen bara fanns där, skridskorna likaså. Han tränade lite på kul, utvecklades och blev allt bättre. Det var å ena sidan helt naturligt att hålla på, å andra sidan var seriös träning inget som uppmuntrades hemmavid.
– Min pappa sa åt mig att aldrig satsa på konståkningen. Den är så jobbig, så krävande och den tär så mycket på psyket. Man kan få kämpa så mycket utan framgång, och jobba hela vägen utan att nå toppen.
Tränare nära
När Alexander knep en medalj i junior-SM blev träningen ändå på allvar. Hans tränare har hela tiden varit hans pappa. Hans koreograf är mamma Irina som driver en dans- och balettskola i Luleå. Tillsammans med dem har han utvecklats till Sveriges manliga konståkningsstjärna nummer ett.
Att ha föräldrarna som tränare har sina sidor. På uppsidan finns att föräldrar vågar trycka på lite mer och kan ge den extra pushen som kan behövas under de motsträviga tonåren. Nedsidan är möjligen svårigheten att hålla isär relationerna på och utanför isen.
Ni verkar vara en sammansvetsad och harmonisk familj.
– Harmonisk – haha! Nej, men det är mycket energi som flyger hos oss hemma. Visst är det glädje också, men är man på dåligt humör någon dag blir det ofta kaos. För alla är envisa i familjen, alla vill mycket och alla vill bevisa att de har rätt. Alla – även hunden.
Snart OS-dags
Han har siktet inställt på OS i Sydkorea 2018, men har kämpat med skador på senare tid. Det är en skadefylld idrott, på grund av överbelastningen vid alla hopp och nedslag med hårda skridskor. Alexander Majorov har fått dra nytta av studierna till fysioterapeut, som han bedriver parallellt med träningen.
På motsvarande vis räknar han med att ha nytta av åren som elitidrottsman i sin framtida karriär. Han har själv upplevt ivern att uthärda smärta för att inte missa en viktig tävling. Och han har lärt sig förstå behovet av att tygla den ivern för att ge kroppen chans till återhämtning.
Målet är ett andra OS för att kunna prestera bättre än i det första. Första etappen dit är VM i Helsingfors 2017, och han säger att det ser lovande ut.
(TT)