Det krävs en del för att bygga en rafflande samtidsroman kring en självömkande hemmafru i Minnesota, men det är vad Jonathan Franzen gör. Under mitten av 90-talet genomlevde denne i dag så uppmärksammade författare en mörk period. Skilsmässa, flytt och turbulens. Skrivandet segade, liksom det övriga livet. När hans romanarbete helt gick i stå skrev han annat, bland annat en essä i Harpers Magazine där han förklarade att den socialt engagerande romanen var död, men att han själv skulle ändra på det.
Just den essän fick honom att inse att det viktigaste är att roa och att bygga upp en gemenskap med läsaren.
De sista sidorna av "Frihet" tycks vara skrivna för att avnjutas extra långsamt. Det känns sorgligt, nästan smärtsamt att boken tar slut, att efter 650 sidor stå inför den ofrånkomliga skilsmässan från Walter och Patty Berglund.
Intensivt förhållande
Under intervjun återkommer han till sitt skrivande som ett lagarbete mellan honom själv och läsarna.
- Själva skrivandet kräver ensamhet och isolering, men den emotionella dynamiken handlar om att försöka skapa kontakt och bindningar med hjälp av de här karaktärerna som jag har en så intensiv relation till, att försöka översätta dem till bokstäver som läsaren kan tyda och få sina egna relationer till, det är fiktionens magi.
Först efter sin förra roman, "Tillrättalägganden", kände Franzen att han hade kommit till punkt då han kunde börja unna sig att göra saker bara för nöjes skull, till exempel titta på fåglar, om än med bibehållet dåligt samvete för att han inte tillbringar dagen vid skrivbordet. Med "Frihet" blev han Time Magazines uppmärksammande omslagspojke, förtrollade Obama och håvade in förtjänsten från en miljon sålda ex bara i USA.
Sliten och sömnig
Den här morgonen har han kommit till Bokmässan i Göteborg, en sista mellanlandning under en PR-turné som omfattat även Australien och Frankrike. Han är sliten och sömnig men svarar ändå vänligt på alla frågor tills vi kommer fram till romanens själva titel, "Frihet". På det omedelbara planet framstår den som djupt ironisk.
- Jag är så trött på att prata om frihetsgrejen. Det jag främst önskar är att läsarna ska tycka om det jag skriver, men om jag för önska en sak till är det att de ska tänka på titeln, och göra lite av det här tolkningsarbetet själva.
Själv kände han sig som friast när han under ett års tid satt som kedjad vid skrivbordet för att skriva den här romanen.
- Jag behövde inte oroa mig för något annat, frihet för mig handlar väldigt mycket om frihet från ångest, frihet från att ifrågasätta, frihet från valfrihetens tyranni.
Lyfter miljöfrågan
Förarbetet verkar inte ha varit samma frihetsupplevelse. Även om romanen onekligen handlar om USA efter elfte september, även om han lyckas lyfta miljöfrågan och den dystra framtiden på en överhettad planet, vrider sig Franzen inför alla försök att utse honom till den store samtidsskildraren. För honom handlar hans romaner om något långt mer komplicerat: människor.
- Jag letar efter karaktärer som befinner sig i djup konflikt med tillvaron eller i ohållbara situationer. De tenderar att uppföra sig lustigt och ställa till med dramatiska scener. Jag dras till humor och drama som författare.
Hans hemmafru i Minnesota, Patty Berglund, bygger sitt äktenskap på svag emotionell och sexuell grund. Efter att ha givit upp en karriär som framgångsrik basketstjärna och djupt hängiven lagspelare vill hon i stället bli den bästa mamman.
Under de år Jonathan Franzen letade efter henne och hennes röst hittade han inspiration i den amerikanska fotbollsspelaren Mia Hamm.
- Jag brukar inte titta på OS men just hennes lag följde jag noga. När de vann drog en av spelarna av sig sin tröja mitt på planen. Det var en av de mest rörande sakerna i offentligheten som jag sett. Det var som om hon sa: "vi är här, vi vann". De flesta människor kanske skrattar åt damfotboll, men det gjorde mig stolt över att vara amerikan, att se dessa extremt självsäkra kvinnor.