Livet bakom en tiggares hand

Det är första gången Dagens Nyheters fotograf Roger Turessons visar sina prisbelönade bilder i en sammanhållen utställning. De mäter 70 x 100 centimeter och är så skarpa att de känns som att man kliver in i dem. Många av miljöerna är välbekanta. Vi har alla sett tiggarna som säger "please, please" och sitter utanför vår egen butik – varje dag. I kyla. I regn. I många timmar.

Roger Turesson och reportern Josefine Hökerberg belönades med Stora journalistpriset för sin uppmärksammade reportageserie "Tiggarna i Stockholm" med motiveringen: "För att de berättade vilka livsöden som kan dölja sig bakom en tiggares hand".

Det är också där Roger Turesson lägger fokus i utställningen.

– Många av oss svenskar kanske har svårt att förstå varför de väljer att åka hela från Sverige för att sitta på en trottoar i tio timmar. Men när man kommer till de här hembyarna så blir det tydligare. Därför ville jag lyfta fram den delen.

DN-teamet följde tiggaren Claudia Sbircea till hembyn Malu Vanat, ett par timmars bilresa norr om den rumänska huvudstaden Bukarest. Många hus saknar elektricitet, rinnande vatten och i den allra fattigaste delen i byn är husen fallfärdiga.

– För mig var det en stark upplevelse när jag kom till deras hemby, där fanns en helt annan fattigdom, än generellt i Rumänien. Jag trodde inte själv att den här fattigdomen fanns i Europa. Vår tolk som var med var också chockad, trots att han själv är rumän.

Det första mötet med Claudia Sbircea sker på T-banan Mariatorget i Stockholm – och där börjar också utställningen. Men de rumänska tiggarna var avvaktande och tveksamma.

– Vi fick veta senare att man var rädd att media och polisen samarbetar. Det tog väldigt lång tid för oss att få deras förtroende och kameran fick ligga nedpackad i väskan.

Bredvid sig hade Claudia en skylt med en bild på sin handikappade dotter, men många förbipasserande trodde att den var ett trick för att få pengar. Någon spottade till och med på den, så hennes make Nico plockade bort skylten.

– Ett mål i det här reportaget var att få träffa Claudias dotter och se att hon fanns, berättar Roger Turesson.

Dottern finns – heter Vandana och är född med en CP-skada, är delvis blind och lider av skolios, som vrider ryggraden i sidled.

– Claudia köper ständigt nya korsetter till henne, och man överväger operation för hon har problem att andas.

På en bild ser vi mor och dotter utanför bostadshuset i Malu Vanat.

– Jag tror att de har använt pengarna som de fick i Stockholm att bygga upp ett nytt hus, för det var i dåligt skick. Det kom upp ormar genom sprickorna i golvet och de var oroliga för sin dotter.

I det här fallet avlivades myten om att den handikappade dottern inte skulle existera. Andra rykten som sprids snabbt via sociala medier handlar om att tiggarna tjänar flera tusen kronor om dagen. I en video på Arbetets Museum kan man se att dagslönen för Florica Tudorici på Torkel Knutssongatan är betydligt lägre än så.

Men Roger Turesson är inte den som slår på stora trumman och basunerar ut Sanningen med stort S.

– Idag görs bedömningen att det finns 4000 tiggare i Sverige, så naturligtvis finns många olika sanningar. Men det vi kunde se var att de flesta hade det som Claudia och hennes familj. De åkte hit med egna medel och de pengar de fick ihop gick till dem själva.

– Det finns så många i debatten idag och många av dem vill att allt ska vara svart eller vitt. Men det kan vara väldigt olika. En kvinna vi träffade blev lurad till Sverige – när hon kom hit fanns inget jobb. Hon hade valet att tigga eller prostituera sig. Det finns folk som utnyttjar varandra, även släktingar kan göra det.

– Men det som jag vill med den här utställningen är att visa hur det ser ut i deras hemland. Det berättar något om vilka de är och varför de kommer hit.