Under fyra år har Lisen Stibeck rest runt i världen och porträtterat flickor och kvinnor mellan 16 och 25 år. De finns i olika samhällsskikt och är studenter, artister, prostituerade, magdansöser och mammor. Totalt visas 14 foton från Island, Marocko, Mexico och Sverige i utställningen.
– Många av de här tjejerna lever i stor utsatthet. Några sitter i ungdomsfängelse, andra har självskadebeteende eller lider av ätstörningar. Men en del är också helt vanliga tjejer som söker sin plats i livet, säger Sofia Hammarqvist.
– Många av dem hade inget vidare stort förtroende för vuxenvärlden, så hon har fått jobba väldigt länge med att bygga upp ett förtroende för att kunna ta de här fantastiska bilderna.
Det är sköra brytningstiden mellan barndom och vuxenvärld som fotografen Lisen Stibeck intresserar sig för.
– Hon har velat belysa den sårbarhet och det identitetssökande som präglar den här tiden i livet, säger intendent Sofia Hammarqvist.
– En tanke med bilderna på de här flickorna, som lever i skymundan, är att de ska bli sedda. Men hon vill också få betraktaren att förstå människor kan vara utsatta, trots att det kanske inte syns på utsidan. Det finns en påtaglig dubbelhet i bilderna. Hon porträtterar människorna som vackra och starka, trots att de lever i under svåra förhållanden.
I fotoboken "Daughters" berättar Lisen Stibeck att en drivkraft hos henne som fotograf är mötet med människor. Det var när hon som mamma såg en bräcklighet och förvirring inför framtiden hos sin egen tonårsdotter, som intresset väcktes att skildra den skälvande tonårstiden.
"Jag kände starkt att jag ville undersöka hur det var för andra flickor runt om i världen, hur ödet, din sociala omgivning, arv och val påverkar ditt liv", säger Lisen Stibeck i ett pressmeddelande.
Några fotografier är symboliskt laddade. En bild skildrar steget in i äktenskapet, tagen i Reykjavik 2012, där en kvinna iklädd brudklänning går ut på en trampolin i ett stojigt badhus. Andra bilder ger en dokumentär känsla, t ex porträttet av flickan i Marrakech med sönderskurna armar och ögon som allvarsamt blickar ut från en mörk slöja. Bilderna väcker nyfikenhet på de livsöden som skildras, men några berättelser från dessa flickors och kvinnors liv får inte besökaren, och inte heller den som läser boken.
– Lisen Stibeck vill inte bryta något förtroende och lämna ut någon av dem hon har träffat. Citaten på väggen är autentiska, men vi vet inte till vem de hör, säger Sofia Hammarqvist.
Fotnot: På lördagens vernissage finns fotografen på plats, men hon fick förhinder att medverka på gårdagens pressträff.