Erika Rockborn har skrivit två böcker med tummarna. Boken "Livmodermakt" släpps vid en tillställning i Söderköping idag lördag. Uppföljaren är i det närmaste klar och den tredje boken bär hon med sig i huvudet.
Huvudpersonen i "Livmodermakt" heter Martin Lindahl och arbetar som distriktsläkare. Lindahl arbetar hårt i ett yrke han älskar och är lyckligt gift. Lämpligt nog är även Erika Rockborn - utöver att vara debuterande författare - en distriktsläkare som älskar sitt jobb och som är lyckligt gift.
– Boken jag skrivit är dock inte en bok om mig. Däremot kändes det naturligt att använda sig av arbetsmiljöer och arbetsvillkor som jag är välbekant med. Trovärdigheten i boken vinner på det; så har jag tänkt i alla fall, sa Erika Rockborn när vi träffades tidigare i augusti för att samtala om hur det kommer sig att hon nu debuterar som vuxenboksförfattare? (2002 gav Erika på egen hand ut barnboken ”Musen Mojje” 2002)
– Min man Peter är en stor del av förklaringen till att det nu faktiskt blir en bok som ges ut på ett förlag. Jag har skrivit länge och mycket men inte riktigt vågat gå vidare och säga att det här är en bok som borde ges ut. Peter som har läst och stöttat hela tiden tyckte att manuset var så pass bra att jag borde skicka in det till några förlag på försök. Till slut gjorde jag det och jag ska ju aldrig glömma den dagen jag blev kontaktad av Lindelöws förlag i Göteborg och sa att de var intresserade av att ge ut min bok, berättade Erika.
Den bärande konflikten i boken kretsar runt Martin Lindahls barnlängtan. Alla i hans bekantskapskrets tycks få barn. Till och med hans barndomsvän Sebastian som är gift med en annan man lyckas få barn. Men inte Martin. En heterosexuell man i 40-årsåldern som inget hellre vill än att bli pappa men som är gift med en kvinna som han älskar men som inte vill ha barn; den mannen får känna på att "all makt över barnaalstrandet ligger hos den som är skapad med en livmoder". Så går Martin Lindahls tankar i Erika Rockborns bok.
– Det lockade mig att skriva om barnlösheten ur mannens perspektiv, sa Erika.
Hon är barnfödd och uppvuxen i Linköping. Hon träffade sin man Peter på Vrinnevisjukhuset. Båda är verksamma som läkare. De bor i Norrköping men Erika arbetar i Söderköping. Paret har flera barn.
– Jag har fött barn i tre decennier så någon likhet med Martin Lindahl finns det inte där", berättade Erika Rockborn med ett skratt.
Jag frågade henne om kollegorna i sjukvården gick runt och var lite nervösa inför boksläppet; skulle de möjligen komma att känna igen sig i några av de litterära personerna?
– Några kanske är lite oroliga, men det behöver de inte vara. Förhoppningsvis kommer de att känna igen sig i miljöerna och i några av diskussionerna i boken men karaktärerna i "Livmodermakt" är mixar av personer jag mött och av påhitt och fantasier. En av mina kollegor - syster Malin - finns emellertid med i handlingen "som sig själv." Men det vet hon om och det har hon inget emot, sa Erika.
För ungefär sex år sedan drabbades Erika Rockborn av en stroke. Det var en hård kamp att komma tillbaka. Stroken tog mycket av kraften på höger sida av kroppen.
– Under rehabiliteringen blev min smarta telefon min vän och mitt extra minne. Med hjälp av påminnelser, kalendern och anteckningar höll jag mig kvar i den vanliga tillvaron, berättade Erika. Och det är här som tummarna kommer in i berättelsen.
– Efter min stroke skrev jag väldigt mycket i mobilen. Jag fortsatte med det och mina böcker skriver jag faktiskt med tummarna i mobilen på "gratisstunder" när jag väntar på bussen, är passagerare på bilfärder, eller så. Annars skulle jag aldrig ha tid att skriva böcker, sa Erika Rockborn som nu arbetar 80 procent av en heltid som distriktsläkare. Hon berättar att hon blivit så driven "tumskrivare" att de avsnitt hon författar i mobilen går rakt in i det framväxande manuset för uppföljarna till Livmodermakt.