Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) är en i vissa kretsar omstridd politiker, inte minst i sitt eget parti. Hon har också en bakgrund som inte är vardagsmat i svensk riksdag, något hon beskrivit i boken "Amineh – inte större än en kalashnikov" som utkom hösten 2016. Redan som 13-åring flydde hon från sin födelseby i norra Iran (östra Kurdistan) och anslöt till gerillagruppen Peshmerga, beroende på fattigdom, könsförtryck, det etniska förtrycket mot kurderna samt förtrycket från det religiösa samhället.
Till Sverige flydde hon 1992, lärde sig språket och har därefter både utbildat sig och jobbat som socialarbetare i bland annat Botkyrka, blivit politiskt aktiv inom Vänsterpartiet samt varit med och grundat föreningen "Varken hora eller kuvad" efter den franska förlagan "Ni Putes Ni Soumises".
Hon skrev 2015 en uppmärksammad debattartikel om hederskulturen och fundamentalismen i en del av de utsatta förorterna som ledde till en animerad debatt där ledande företrädare för hennes parti kritiserade hennes ställningstaganden. I december 2016 fick Amineh Kakabaveh motta tidningen Focus utmärkelse "Årets svensk" bland annat för att hon uppmärksammat radikalisering, klan- och hedersförtryck.
På onsdagen är hon alltså i Söderköping för en föreläsning arrangerad av Nyfiken på.
Folkbladet får några ord med Amineh Kakabaveh innan föreläsningen. Hon är glad över mottagandet boken fått och det har blivit fler föreläsningar sedan dess.
– Men utmärkelsen "Årets svensk" tror jag inte jag fick för boken utan för arbetet jag gjort när det gäller allas lika värde och mot hedersförtryck. Det har blivit en del debatt på vänstersidan där man inte alltid vågar ta ställning men jag undrar, varför blunda för vissa former av förtryck och ojämlikhet? säger Amineh Kakabaveh.
Har det inte märkts en förbättring i debattklimatet i dessa frågor det senaste året?
– Jämfört med de starka reaktionerna efter debattartikeln jag skrev 2015 så ger nu många kvinnor och män sitt stöd till den här kampen. Fundamentalister och tyvärr också socialister och feminister talar om oss som om vi vore rasister och islamofober men jag anser att mänskliga rättigheter är universella, betonar Amineh Kakabaveh:
– Det blir en märklig debatt när religiösa sedvänjor försvaras av somliga i ett land som kämpat för att bli sekulärt och där respekten för barn och kvinnors rättigheter inte förhandlas bort när det gäller majoriteten. Att göra skillnad på människor genom identitetspolitik skapar inte gemenskap.
Så är det dags för föreläsningen: Amineh berättar engagerat om sin uppväxt i Iranska Kurdistan och ger en bild av den förändring som ägde rum, framförallt för kvinnor, efter den Iranska revolutionen då sharia och slöjtvång blev en realitet. Det var då drömmen om frihet fick henne att söka sig till Peshmerga-gerillan.
– Det var en utbildning i feminism, socialism och jämlikhet med många starka kvinnor i rörelsen.
Hon fortsätter med att berätta hur hon upplevde det när hon kom till Sverige, utbildade sig och kom i kontakt med hedersproblematik även här. Amineh Kakabaveh betonar att denna ursprungligen inte är kopplad till någon viss religion men berättar hur hon förskräcktes över många invandrade kvinnors och barns situation i Sverige och bestämde sig för att kämpa mot detta. Dock märkte hon ett motstånd från många svenskar.
– Jag frågar: varför är det skillnad på etniskt svenska barn och de med utländskt ursprung? Det är inte acceptabelt, det går inte att ha särlagar i en demokrati.
På en fråga om vad hedersförtryck egentligen är svarar Amineh Kakabaveh:
– Det handlar oftast inte om våld utan makt, din frihet att klä dig och sminka dig tas bort, ditt privata liv begränsas, barn gifts bort, det sker könsstympning. Man låter det här ske i dagens Sverige, det enda sättet att möta det är att människor från dessa kulturer får utbildning i hur samhället i Sverige fungerar. I Sverige ska religionen höra till hemmet och vetenskap ska forma barnens liv, könsapartheid ska inte höra hemma i demokratins och feminismens Sverige.