Filmfestivalens tema i år är demokrati. ”Flickorna” hade premiär 1968 och gick på biograferna under enbart tre veckor. Filmen som idag hyllas för sin feminism blev utskälld när den kom ut och recensenterna var inte lindriga i sina omdömen.
– Det var en besvikelse. Svenska filmer som hade ambition att berätta något fick inte någon större publik på den tiden. ”Flickorna” lanserades heller inte tillräckligt, säger Gunnel Lindblom.
Varken Andersson eller Lindblom reflekterade över filmens feminism när de spelade in den. Lindblom medger att hon kan ha påverkats eftersom hon som regissör berättade ur kvinnliga perspektiv. Däremot ser hon den synvinkeln idag.
– Jag tycker ”Flickorna” är fräck, frän, djärv och egensinnig. Mycket i den håller än idag. Tyvärr är den även mycket aktuell fortfarande.
Trots att skådespelarna hyllades utomlands och gjorde en del filmer i andra länder har det aldrig varit en dröm att bli världsstjärna.
– Hos mig fanns ingen större längtan att jobba utomlands. Det var mest ensamt att resa, säger Harriet Andersson.
Kvällens samtal handlade också en del om Ingmar Bergman. Till slut kom frågan om skådespelarna är trötta på att prata om regissören.
– Ja, utbrast Harriet Andersson. Det är inte att jag har problem med att prata om honom men jag har sagt allt som går att säga.