Vare sig det är en myt eller inte upprepas det flera gånger i "Lucy" att människan enbart använder tio procent av hjärnan. Det spekuleras kring vad som skulle hända med människors medvetande och förmågor om varje del av hjärnan var aktiv samtidigt.
Lucy (Scarlett Johansson) är en amerikansk tjej som studerar i Taiwan. När hon blir lurad att lämna över en låst väska till Mr Jang vänder hennes liv på sekunden och hon blir indragen i en stor knarkhärva.
Lucy får en helt ny livsfarlig drog inopererad i magen för att smuggla den till Europa. Något går dock väldigt fel och de blå kristallerna kallade "CPH4" läcker ut i hennes system.
I stället för att dö på direkten händer något i Lucys kropp. Helt plötsligt minns och känner hon allt. Precis allt. Vi pratar jordens rotation, hettan som lämnar hennes kropp, alla pussar hon fått på pannan av sin mamma genom åren – till och med bröstmjölken i hennes mun från bebisåret.
Dessutom utvecklar hon övermänskliga egenskaper i form av till exempel telepati, enormt utökad kunskap och kontroll över materia.
Under filmens gång får vi alltså följa Lucy och se vad som händer när hon får ökad tillgång till sin hjärna. Samtidigt som allt detta pågår håller professor Norman (Morgan Freeman) en föreläsning om just hjärnan och beskriver, utan att veta om det, allt det som Lucy går genom.
Hela filmen känns som en komplicerad lektion i naturvetenskap med Morgan Freeman som lärare.
Besson öser på som bara den under 89 minuter och skådespelarna övertygar i sina roller. "Lucy" blir aldrig tråkig och i det höga tempot gäller det att hänga med, i bland utan att hinna använda någon procent av hjärnan. Men i slutminuterna går allting utför och det blir näst intill omöjligt att köpa det som händer, vilket sänker betyget på den här annars mycket tankeväckande filmen.