Postis Per har varit en brittiskproducerad småbarnsfavorit i trettio år. Nu har det gjorts långfilm om honom, hans katt och deras, i grunden, trivsamma brevbärarliv på landet. Gröna fält, rosa klängrosor och den intensiva relationen mellan en britt och hans äventyrliga husdjur för kanske tankarna till Wallace och Gromit.
Men det är inte bara härlig (ler)animation som saknas för den jämförelsen. Fattas gör även originalseriens nostalgiska charm, lämpliga tempo och en story som inte susar rakt över huvudet på den tilltänkta målgruppen.
Den genomhygglige Per blir nämligen ersatt av en otäck robot när en ond konsult dyker upp och vill rationalisera postverksamheten. Han får inte heller sin bonus och det innebär att hans hemmafru inte får åka på semester.
I stället för att berätta det för henne ställer Postis Per upp i "Talang" och lokaliserar sin inre Paul Potts för att vinna en resa.
Nog för att det ska börjas i tid men vilka förskolebarn vill och behöver se en film om en medelålders brevbärare som tampas med livspusslet och sina 15 minuter i rampljuset, samtidigt som det skärs ned för fullt på hans jobb?
Inga, gissar jag. Det finns absolut inget att hämta för deras föräldrar heller. Trots blinkningar i form av karaktärer som Simon Cowbell och allmän kritik mot giriga storföretag som tokrationaliserar bort sin arbetskraft, finns inga fyndiga Pixar-poäng att hämta.
Den här vuxenångesten i barnfilmsförpackning är en grov felkalkylering. Och konkurrensen på området är hård, tänk bara dvd-aktuella mästerverket "Frost", pigga "Tingeling och piratfén" och pålitligt fantasifulla "Bamse och Tjuvstaden", som fortfarande går på bio.
Vilken standardeftermiddag som helst på Barnkanalen klår faktiskt detta trista upplägg. (TT)