Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Skickligt – men sövande

Enstaka glimtar av färg dyker upp i filmen, som när Jettchen (Antonia Bill) och hennes stumme far (Martin Haberscheidt) tittar på solen genom en blank agatskiva.
Foto: Christian Lübeke

Enstaka glimtar av färg dyker upp i filmen, som när Jettchen (Antonia Bill) och hennes stumme far (Martin Haberscheidt) tittar på solen genom en blank agatskiva. Foto: Christian Lübeke

Foto: Christian Lübeke

FILMRECENSION2014-04-26 15:39

Den tyske filmaren Edgar Reitz har ägnat de senaste fyra decennierna åt att teckna sitt hemlands historia i mastodontserien "Heimat". Med sina 52 timmar film (i 30 tv-avsnitt) har "Heimat"-trilogin blivit synonym med det långa formatet ("rena rama Heimat" lyder ofta domen när en film passerar tvåtimmarsstrecket).

Men serien har också älskats av många för sitt poetiska berättande, och för hur den skildrar den tyska 1900-talshistorien genom att följa en familjs öden i en liten by på den tyska landsbygden.

Nu kommer den första "Heimat"-filmen som gjorts direkt för bioduken. Under fyra timmar (inklusive paus) får vi följa smedsonen Jakob Simon i 1840-talets Schabbach (samma by som i originaltrilogin). Han är en särling som förlorar sig i sina böcker, och drömmer om att göra som många av sina landsmän: emigrera till Brasilien.

Och det är Jakob, spelad av debutanten Jan Dieter Schneider, som är filmens största problem. Med sina barnsliga svärmerier och sin ständiga arbetsflykt (i en miljö där hårt arbete är en förutsättning för mat på bordet) är han så kopiöst irriterande att fyra timmar i hans sällskap känns som åtta.

Att hans grubblerier dessutom skildras med en sådan övertydlighet och monoton upprepning gör förstås inte saken bättre.

Det finns andra rollfigurer som gör starkare intryck. Jakobs bror Gustav är en stabilare sort men spelas med fina nyanser av Maximilian Scheidt. Antonia Bill gör Jettchen, flickan som båda bröderna faller för, till en lätt anarkistisk figur som tvingas in i fållan.

Liksom tidigare blandar Reitz svartvitt och färg, men här syns det senare bara i korta glimtar: en vacker agatskiva som reflekterar ljuset i solnedgångsfärger, ett äng översållad med små, blå blommor. Och det svartvita är inte av det kontrastrika, "konstnärliga" slaget - snarare en jämntjock gråhet som effektivt slår sönder alla illusioner om det romantiska bondelivet. Det är skickligt gjort, men sövande.

Den tyska undertiteln till "Det andra Heimat" översätts till "krönika över en längtan". För mig blir det en längtan efter filmer som klockar in på 100 minuter blankt. (TT)

FILM

Det andra Heimat

Cnema

Regi: Edgar Reitz

Med: Jan Dieter Schneider, Antonia Bill, Maximilian Scheidt med flera.

Betyg: + +

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!