Om du inte vet vem Carine Roitfeld är kan du nästan sluta läsa nu. Om du inte har ett nyväckt intresse för modevärldens elit vill säga, för då är ”Mademoiselle C” en bra snabbkurs. Huvudpersonen har en bakgrund som musa (en tydligen fullt gångbar yrkesbeskrivning i den här världen) för designern Tom Ford, med vilken hon på 1990-talet skapade stilen ”porno-chic”. Dessutom har hon varit chefredaktör för Vogue Paris i tio år.
Men nu är det dags för mademoiselle C att gå vidare och det är där vi möter henne när filmen tar sin början.
Sedan följer en skildring av hennes metamorfos till mormor-chic och skapare av en helt ny modetidskrift som ska bära hennes eget namn. En omvälvande tid då vi får vara med. På ytan i alla fall. Och den är onekligen lustfylld att ta del av. Modekändisar som Bill Cunnigham, Karl Lagerfeld och Donatella Versace dyker upp, liksom Sarah Jessica Parker, Beyoncé, Kanye West och Vanessa Paradis. Det är tjusigt redovisat i form av vackra fotosessioner, snitsiga catwalk-bilder och snabba kindpussar. Höga klackar, fabulöst mode och en cool Carine som blir beskriven som en modets superstar av olika röster.
Men till skillnad från den betydligt bättre ”The september issue”, som handlade om isiga chefredaktören Anna Wintour och skapandet av amerikanska Vogues septembernummer, är storyn betydligt lösare i konturen och utan både tydliga konflikter och riktigt utvecklade personligheter. Carine Roitfeld framstår som en rätt sympatisk person med förmågan att samla rätt människor runt sig, vars kreativitet hon hjälper till att förlösa. Men varken hennes liv eller den svettiga process som födelsen av en helt ny tidning innebär tas om hand ordentligt. ”Mademoiselle C” är en för stunden roande filmupplevelse men gör inte större avtryck än ett ovanligt glammigt vimmelreportage.