För 18 år sedan spelade Ralph Fiennes och Kristin Scott Thomas ett av filmhistoriens mest minnesvärda kärlekspar. I Anthony Minghellas niofaldigt Oscarbelönade ”Den engelske patienten” förtärdes de av förbjuden kärlek, med kriget och öknen som storslagen och ödesmättad kuliss.
Nu gör Fiennes och Scott Thomas sin första film tillsammans sedan dess, men det finns en djup ironi i deras återföring. I ”The invisible woman” spelar Ralph Fiennes återigen en man som drabbas av förbjuden passion. Kristin Scott Thomas spelar dock inte föremålet för passionen, som är en storögd 18-åring. Hon spelar hennes mamma.
Filmen, som även är regisserad av Fiennes, utforskar den hemliga relationen mellan författaren Charles Dickens och den unga skådespelerskan Ellen Ternan i 1800-talets England. Niobarnspappan Dickens är trött på sin tråkiga fru och faller för den frisinnade unga kvinnan. Hennes mor slits mellan viljan att skydda sin dotters anseende, och hoppet att förbindelsen ska ge henne ett bättre liv.
Historien känns först mer än lovligt gubbsjuk, men Fiennes lyckas ge ovanligt många nyanser åt dramat. Regissören spelar Dickens som både mysfarbror och manipulatör, och Ellen (Felicity Jones) blir alltmer trängd av att behöva leva sitt liv i skuggorna. Här finns inga storslagna kärleksscener, bara antydningar och ledtrådar om hur deras relation utvecklar sig - hela tiden med hennes utsatthet i centrum.
Tillsammans med en fin tidskänsla gör det ”The invisible woman” till en intressant film, men bristen på tydliga penselstråk gör också att man snart frågar sig vad Ralph Fiennes egentligen vill med den. Varför har han valt att berätta just den här historien? Det är ju knappast så att vi lider brist på berättelser om kärlek mellan manliga genier i medelåldern och unga, vackra flickor. En skådespelare som är känd för sina modiga val förväntar man sig mer av. (TT)