Förra veckan slog en bomb ner i skvallerpressen. Det är i alla fall där chocken borde ha kommit men även andra medier valde att rapportera om att skådespelarna Brad Pitt och Angelina Jolie ska skilja sig.
Efter tolv år som ett par och två som gifta höll det inte längre. Tolv år är ungefär som 20 år i Hollywood. De blev tillsammans under filminspelningen av "Mr And Mrs Smith" när Pitt fortfarande var gift med Jennifer Aniston. Exakt vad som hände och exakt när är egentligen oklart. Skvallerbranschen har livnärt sig på triangeldramat och spekulationerna sedan 2004.
Efter den inledande rapporteringen om att skilsmässan är på gång började krönikorna komma. De som avhandlar vad som är fel på oss som varelser att vi frossar i två människors separation. Att det är osmakligt hur vi fokuserar på andras olycka. En del pekar på överdriven nyfikenhet hos allmänheten. Alla dessa krönikor, även denna, föder bara PR-maskinen som skådespelarna avlönar för att framstå på ett speciellt sätt. Så de uppnår samma effekt som smaskiga skvallerartiklar i slutändan. Både Angelina Jolie och Brad Pitt är för det mesta ganska medelmåttiga skådespelare som bäst, med undantag av enstaka roller. Men marknadsföringen har fört dem båda till helt andra nivåer. De har blivit varumärken mer än den verksamhet de ägnar sig åt. Deras karriärer är i första hand kändisskap, i andra hand skådespeleri. Speciellt Jolie har visat ljummet intresse för sitt valda yrke och yttrar regelbundet att hon vill sluta agera. I cirka ett decennium har hon också ägnat tid åt olika FN-uppdrag.
Nyhetsrapportering om två Hollywood-skådespelare som skiljer sig är också om något annat. Nämligen att världen är så betungande hemsk just nu att miljonärers fjuttiga och triviala problem blir en distraktion som ger vanligt folk andningshål. För att behöva skilja sig är ingenting mot den fara många amerikaner hamnar i om Donald Trump blir president. Just nu ser sådan utgång inte direkt omöjlig ut. Då kan människor känna förtröstan i att djupdyka i när "Brangelina" hamnade i vilket bråk. Det är både farligt och förståeligt varför allmänheten fastnar för den här typen av nyheter. Att använda termen opium för folket känns nästan genant givet. Att vi människor i förtvivlade stunder söker tröst genom att sjunka till fulare typer av känslohantering är tragiskt vanligt. Förutom vår egen vilja att förlora oss i mindre viktiga saker finns också krafter som tjänar på att vi struntar i det viktiga som pågår runtom världen. Världens stora abstrakta problem försvinner när en sådan "enkel" sak som en skilsmässa tar fokus.
Det är lättare och skönare att reflektera över huruvida Jennifer Aniston är nöjd med cirkelslutningen som uppstått än att fundera över politiska läget världen över. Varför blåser så hårda extremhögervindar i land efter land? Svårt att svara på. Varför vill Angelina Jolie skilja sig? Antingen var hennes man en dålig förälder eller så bedrog han henne. Flykt är ett lättare alternativ.