Izzy är en ung tjej som arbetar som eskortflicka i väntan på skådespelardrömmen. En kväll har hon kunden Arnold som vill få henne att uppnå målet istället för att arbeta som prostituerad. Han erbjuder henne 30 000 dollar för att aldrig mer syssla med sitt yrke. Sagt och gjort, Izzy går på provspelning för en roll. Regissören? Arnold. En av huvudrollerna spelas dessutom av hans fru.
Peter Bogdanovich har tidigare visat sin kärlek för det som kallas screwball comedy från 40-talet. Bästa översättningen är fars. I "She's Funny That Way" blandar han 40-talsfars med en Woody Allen-sk atmosfär. Lustiga, gubbsjuka händelser avlöser varandra. 40-talet är inte inkorporerat enbart som en känsla utan även väldigt handfast, det får tittaren reda på i slutet. 13 år har gått sedan Bogdanovic släppte en film. Återkomsten är en total hyllning till filmhistorien. Han med "The Last Picture Show" och "Paper Moon" bakom sig når inte de filmernas kvalitet.
"She's Funny That Way" är intetsägande men mycket underhållande. Imogen Poots är strålande i huvudrollen som smart ung kvinna uppe i det blå i magins värld. Strålande på ett speciellt sätt. Det där särskilda viset som ger obehagskänslor. Som om vi är medbjudna till en äldre mans fantasier där en 20-årig eskort med djup New York-dialekt är jackpot. Jennifer Aniston är hysterisk som tidernas sämsta och mest gränslösa psykoterapeut. Till slut blir farsen för mycket, för många förvecklingar hit och dit. Lättsamma tonen från inledningen borde lett till en mer själslig upplevelse. Dit når den aldrig.