Film
Golda
Cnema/Filmstaden
Regi: Guy Nattiv
I rollerna: Helen Mirren, Rami Heuberger, Liev Schreiber, Camille Cottin m fl.
Betyg: 2
Tack och lov är eran över då biografier enkom hyllade och glorifierade ledarskapet. Ska man lyfta någon till skyarna kanske det inte ska vara stora politiker som ofta har mycket skuld och last på sina axlar. Golda Meir skiljer sig inte ifrån de flesta politiker på så sätt. Hon är inte någon Nelson Mandela som offrat sig själv i kampen. ”Golda” är i och för sig inte heller en regelrätt biografi utan snarare en skildring av hur Golda Meir hanterar situationen när Yom Kippur-kriget bröt ut 1973. Utgångspunkten är en formell utfrågning om hon kunde hållas ansvarig för dödsfall i samband med kriget. Majoriteten av speltiden äger rum under några veckor. Perspektivet är lite snävt men kanske kan ursäktas med att det just är Meirs synvinkel.
1974 på ett förhör minns Golda Meir tillbaka. Svåra beslut i tunga rum som påverkar individer och ett helt land. 1973 attackerade Syrien och Egypten Israel på ett oväntat sätt. Golda försöker pressa den amerikanska utrikesministern Henry Kissinger till stöd, eftersom de arabiska länderna har Sovjet i ryggen. Hon framstår både som pragmatisk och principfast. Amerikanerna är inte så säkra på sina vägval i och med oljekrisen. Freden kommer relativt snart med ett erkännande av Israel från Egypten. Däremot har freden kostat många liv. Samtidigt får publiken följa Meirs hemliga besök för behandling mot sin lymfkörtelcancer. ”Golda” har lite för lite av allting. För lite av människan i förgrunden, för lite spänning, för lite fängslande element. Filmen är lite tam.
”Golda” saknar gnista och spänning, vilket måste sägas vara anmärkningsvärt när det handlar om ett oväntat anfallskrig och en så ovanlig karaktär som är i navet. Mycket av förhandssnacket har handlat om att en skådespelare som inte är judisk spelar den historiska premiärministern. Mirren å sin sida har lyft att om det måste vara en jude som spelar Meir, betyder det att judar inte skulle kunna spela icke-judar? Det är absolut en rimlig invändning. Samtidigt gör inte Mirren skäl för att ha blivit vald till rollen. Vilket inte enbart handlar om hennes prestation här utan hur rollfiguren är skriven i manuset. Stundtals är hon en karikatyr vars kedjerökande får på tok för mycket fokus.