Det pågår sjuka saker i tre angränsande kungariken i en sagoversion av det medeltida Italien. Låt nu inte beteckningen ”saga” vilseleda tankarna åt något barnvänligt Disney-håll. Tänk i stället Bröderna Grimm, fast på syra. Här finns en barnlängtande drottning, som får veta att kokt sjöodjurshjärta tillagat av en jungfru kan ge henne ett barn. En liderlig kung som får ihop det med en mycket gammal kvinna i ny kropp. Och en kung som låter sin dotter bli bortgift med ett vidrigt troll samtidigt som han föder upp en stor loppa.
Andlig fader till de här historierna är den Neapelfödda författaren Giambattista Basile (1566-1632), som sägs vara den som först skapade en samling av en mängd gamla folksagor, däribland ”Törnrosa” och ”Askungen”. Bröderna Grimm populariserade flera av sagorna, som sedan dess genomgått en hel del förskönande tvättar.
Matteo Garrone (”Gomorra”) går tillbaka till berättelsernas ursprungliga, blodiga och grymma natur som passar väl in i en italiensk tradition av grotesk karneval. Fulhet ställs mot skönhet, det oskyldiga mot det korrupta. Sagans hjälte blir den med sämst tänkbara odds medan byxorna dras ned på de styrande.
”Tale of tales” är en visuell karamell. Man måste också ge Garrone att den här mörka skräckkomedin är en mycket oberäknelig och vindlande filmupplevelse. Men konkurrensen är hård i genren dramatisk fantasy. Och i jämförelse med exempelvis tv-serien ”Game of thrones”, där vartenda avsnitt är en välskriven orgie i nakenhet, dramatiska vändningar och omoraliskt maktspel saknas en viktig ingrediens, nämligen angelägenhet. En saga vars alla delar inte är lika starka och egentligen inte säger sådär vansinnigt mycket om nutiden blir bara just en saga, om än festlig att se. (TT)