Det var under ett inträdesprov till Alma folkhögskola 2013 som fröet till "Clara Sola" såddes. Nathalie Álvarez Mesén utvecklade sedan idén från skolinlämning till novellfilm och slutligen till långfilm.
Världspremiären skedde på Cannesfestivalen, i den prestigefyllda sidosektionen Directors fortnight. "Clara Sola" blev även en av tre filmer som hade chans att bli Sveriges Oscarsbidrag, men juryn landade slutligen i Ronnie Sandahls "Tigrar". En dag senare kom vändningen – filmen blev utvald som Costa Ricas Oscarsbidrag i stället.
– Vi blev jätteglada, för det innebär att fler kommer att gå och titta på den, säger Nathalie Álvarez Mesén, men konstaterar att det trots allt är hela 93 filmer som skickas in i den här Oscarskategorin.
Lever i matriarkat
Filmen följer 40-åriga Clara, som bor med sin mamma och sin systerdotter i en katolskt präglad by i Costa Rica. Den lite udda huvudrollsfiguren anses både kunna bota personer från sjukdomar, och vara i direktkontakt med Jungfru Maria. Men själv vantrivs Clara i rollen hon blivit tilldelad av samhället. Modern försöker hålla henne borta från allt vad lust och åtrå heter, men när Clara möter en ung man sker en form av sexuellt uppvaknande.
Nathalie Álvarez Mesén konstaterar att familjen i filmen, trots att den enbart består av kvinnor, reproducerar patriarkala normer om hur kvinnor ska vara. Hon jämför med sin egen uppväxt i Costa Rica, och den andra manusförfattaren Maria Camila Arias uppväxt i Colombia.
– Vi upplevde att vi hade mycket gemensamt i vår uppfostran. När vi tänkte på de här normerna som ärvdes och lades på våra axlar var det ofta kvinnor som stod för det, säger Nathalie Álvarez Mesén.
Letade efter dansare
Clara följer sina egna instinkter helt, och trots den religiösa omgivningen ser hon sig snarare som ett med naturen.
– Folk beskriver henne som naiv ibland, men jag tycker inte hon är det, hon är ärlig och ofiltrerad, säger Nathalie Álvarez Mesén.
Samtliga skådespelare i filmen kommer från samhället där inspelningen skedde, och arbetar egentligen med annat. Under castingprocessen sökte Álvarez Mesén efter en huvudrollsinnehavare som på ett eller annat sätt skulle ha bra kroppskontroll, gärna en dansare eller kampsportare.
– Nu generaliserar jag, men jag har jobbat med många dansare och de är så disciplinerade. Jag är imponerad av deras styrka, deras inre styrka, säger hon.
När de hittade Wendy Chinchilla Araya, som slutligen fick rollen, på en dansföreställning berättar Nathalie Álvarez Mesén att de "blev kära". Men Wendy Chinchilla Araya var tio år äldre än den skrivna rollfiguren.
– Jag fortsatte casta med tanken på att hitta någon i rätt ålder, men under tiden skrev jag om manus och när det var klart passade det mycket bättre, säger regissören.
Nathalie Álvarez Mesén föddes i Sverige, tillbringade stora delar av uppväxten i Costa Ricas huvudstad San José, och flyttade sedan till Sverige igen som 18-åring för att studera. Även om filmen utspelas i Costa Rica kan den uppmärksamma tittaren notera en viss skandinavisk koppling.
– Det finns en längtan till den svenska mysigheten med tjocka tröjor, många av kläderna har jag köpt här på second hand. Det finns också troll i den här fiktiva världen som vi har byggt. Så även om filmen är väldigt costaricansk finns det mycket inslag från Skandinavien, säger hon.