40 år sedan kom första filmen om boxaren Rocky Balboa, succén var ett faktum. En ung Sylvester Stallone spelade arbetarkillen med en sällsynt talang för att slåss i en ring. De flesta är väl insatta i karaktären som det har gjorts sex versioner av. "Creed" är en väldigt smart fortsättning på arvet från "Rocky".
Vi börjar i ett ungdomsfängelse. Svarta pojkar kedjade leds på rad. Ett bråk bryter ut och i centrum står Adonis Johnson, utomäktenskaplig son till Rocky Balboas motståndare Apollo Creed. Strax därefter hämtar Creeds änka pojken för att ta hand om det föräldralösa barnet. Åren går och en framgångsrik ung man kan inte lägga boxningsdrömmen åt sidan. Mot adoptivmoderns vilja tar han sig till Philadelphia för att få Rocky att träna honom.
För det första, extremt befriande att se en film om svarta människor där de inte är vita mannens stödsystem. Även att svarta i filmen inte representerar problem är en stor fördel. Men så är "Creed" gjord av Ryan Coogler som regisserade den fantastiska "Last Stop Fruitvale Station". Förvisso är "Creed" inte i nivå med "Last Stop Fruitvale Station" men det är två olika genrer, de spelar i lite olika ligor.
Tid är en viktig komponent i "Creed". Som Rocky själv säger när han får frågan om hur det kom sig att Rocky slog Apollo om Apollo var den bästa som någonsin boxats: "tiden kom åt honom, tiden är obesegrad". Det är i reflektioner av tiden och åldrande som filmen verkligen lyfter. Att flytta fokus till nästa generation är smart. Att ha kvar originalet och låta honom åldras på ett mänskligt sätt samtidigt som han får en naturlig plats i ynglingens liv essentiellt för att göra berättelsen mer intressant än en vanlig boxningsfilm. På så sätt får manusförfattaren in lite förnyelse i en typ av historia som följer konstens alla formler.
Sylvester Stallone är nominerad för sin roll. I ärlighetens namn är varken han eller Michael B. Jordan exceptionella i sina skildringar av karaktärerna. Däremot har de en naturlighet mellan sig som är väldigt passande den relation deras rollfigurer har till varandra.
"Creed" är en gedigen skapelse som är riktigt intressant för att vara boxningsfilm. Möjligtvis lite för lång, vissa typer av scener lite överflödiga. Inte nyskapande i stort. Samtidigt en sportaction som inte förlitar sig på stereotyper. En respektfull fortsättning på en av filmhistoriens mest ihärdiga berättelser. På många sätt som en film från genrens framtid, för den som vill tro på utveckling.