Hönan eller ägget, blev "Rock The Kasbah" en komedi av att Bill Murray fick huvudrollen eller var det en komedi redan innan han fick rollen? Filmen har nämligen en intressant kärnhistoria som jämnas med marken av onödiga, komiska inslag. För första gången på länge börjar Murrays vanliga karaktär kännas utnött. Hans klassiska rollfigur passar inte in här.
Murray spelar musikpromotern Richie Lanz. Tillsammans med sångerskan Ronnie driver han ett högst misslyckat musikföretag. En kväll får de förslag att åka till Afghanistan och spela för soldater. Väl framme bäddar ena problemet för det andra. Ronnie drar med hans pengar och även hans pass av någon oförklarlig anledning. Richie hamnar i trubbel tills han träffar på en pashtunsk kvinna med gyllene rösten. Och en stjärna är född. Varför flera obetydliga intriger och lång speltid passerar innan det här händer vet bara Barry Levinson.
Om "Rock The Kasbah" är något är den ojämn. Musiken är underbar, fotot behagligt vackert, historien har sina poänger. Enstaka scener är fantastiska, exempelvis när Richie hör Salimas bedårande serenad av Cat Stevens "Trouble" i en grotta. Mitt i natten bland bergen ekar den fantastiska skönsången på ett magiskt sätt. Samtidigt sjunker filmen i djupa dalar av misströstan. De emotionellt starka scenerna flankeras av platta, stereotypa fall. Ett av de två genren, drama eller humor passar inte. Jag hade velat se ett drama, där finns större potential. Bill Murray, som en gång spelade Larry i "Den vassa eggen", har förmågan. Lite backspolning, redigering och nytt manus hade inte skadat.