Film
Spider-Man: No Way Home
Filmstaden
Regi: Jon Watts
I rollerna: Tom Holland, Benedict Cumberbatch, Zendaya, Jacob Batalon, Marisa Tomei, Jon Favreau, Jamie Foxx, Alfred Molina, Willem Dafoe m fl
Betyg: 3
”Spider-Man” eller Spindelmannen som han hetat på svenska är en av de svårare superhjältarna att svälja för den som inte attraheras starkt av superhjältefilmer. Det är trots allt en människopojke som hoppar runt på taken som en spindel och ska anses förvånande stark för att han kan skjuta ut spindelväv. Tillåt mig att skratta lite inombords varje gång, för det gör jag. Med det sagt så är ”Spider-Man: No Way Home” en oemotståndlig godispåse för alla som tycker om superhjältefilmer och Spider-Man specifikt. I den fullsatta salong jag såg den var utropen många. Flera gånger ägnade publiken sig åt unisona hurrarop liknande visningen av en One Direction-film för nio år sedan.
Peter Parker blir avslöjad av Mysterio, elake superhjälten som dog i slutet av förra filmen ”Spider-Man: Far From Home”. Istället för att bli hyllad som hjälte uppfattar världen honom som mördare av Mysterio och beskyller honom för allt möjligt ont. Även de som står nära honom råkar illa ut, till den grad att vännerna inte kommer in på de universitet de vill. Därför söker Parker upp trollkarlen Dr Strange. När Strange försöker sig på en formel för att radera jordens minne kring honom uppstår fel och plötsligt anropar Peters närvaro alla möjliga personer med koppling till honom till vårt universum. Eller vems universum det nu är. Så huvudintrigen i filmen är att antingen bota dem från deras ”mutationer” eller skicka hem dem.
“Spider-Man: No Way Home” innehåller många överraskningar och blinkningar till den trogna publiken. Du kan följa filmen även om du aldrig har sett någon annan, eller har glömt saker. Samtidigt missar du många detaljer om du inte är en inbiten supporter. Filmen är aningens för lång och hade kunnat avslutas efter en och en halv timme. Men då hade nog många gått miste om de spännande överraskningar som filmen bjuder på trots allt. Spindelmannens signum har varit en lättsam och lekfull fernissa som täcker teman om ensamhet och att inte passa in. Numera gör de flesta superhjältefilmer samma sak vilket tar bort de unika kvalitéerna som Spider-Man hade att komma med. För sin kärnpublik blandar den fortfarande igenkänning med fantasi på ett ypperligt sätt.