Film
Kyssen
Cnema/Filmstaden
Regi: Bille August
I rollerna: Esben Smed, Lars Mikkelsen, Clara Rosager m fl.
Betyg: 3
Problemet med ”Kyssen” är att det är lite svårt att få grepp om den. Varför berättas den här historien? Vad vill protagonisten i dess mitt? Om du ser på filmen ur perspektivet fiktiva gestaltningen av konceptet medlidande kan jag svara på de första frågorna. Men konturerna är för suddiga, kring ganska många delar av ”Kyssen”. Även rollfigurernas agens är grumlig. Till och med karaktären Anton som berättelsen kretsar kring. För en del av de andra finns ursäkten att de inte är den historien handlar om, så självklart får vi mindre klar bild över deras motivation. Anton däremot är huvudämnet.
Skötsam och plikttrogen är två sätt att beskriva den lågmälda Anton. Hans ambition är att göra karriär inom militären för att finnas där för sin ensamstående mamma som arbetar med städning. Första världskriget lurar runt hörnet. De flesta på kasernen är rikemansbarn medan Anton har en arbetarklassbakgrund. Han är ändå framgångsrik som löjtnant och enligt egen utsago behandlas som vem som helst. En eftermiddag hjälper hans trupp Baron von Løvenskjold när bilen fastnat i lera. Baronen vill tacka honom genom att bjuda hem Anton på middag. Där träffar han baronens dotter Edith som är förlamad sedan barndomen på grund av en olycka med häst. Något Anton inte vet om när han artigt sträcker fram handen för att få dansa med henne. Av skam och medlidande skickar han blommor dagen efter och det är början på en relation byggd i huvudsak på medlidande. Eller är det? Det visar sig att medlidande gått i arv hos flera huvudkaraktärer i berättelsen. I princip varje kväll besöker Anton slottet och Edith utvecklar känslor, sväljer hela handen när hon får en tumme och han har inte integritet eller ryggrad nog att sätta gränser. Han ger henne hopp, hon mår bättre, ingen vågar vara ärlig.
Medan löjtnanten är så återhållet spelat att vi inte vet något om hans intentioner är Edith en karaktär med överdramatiska drag. Clara Rosager spelar henne med en överspänd energi och hon får nästan aldrig finnas som egen person utan existerar ständigt i relation till Anton. Vilket är del av problematiken kring hur hon fästs sig vid honom men vi får inte se henne i något annat tillstånd heller. Om det finns något budskap här är det att medlidande inte gynnar någon inblandad.