Ingrid Bergmans barn hyllar modern

Ingrid Bergmans barn; syskonen Rossellini; Isabella, Ingrid, Robertino och äldsta dottern Pia Lindström är samlade. Den erfarne filmaren Stig Björkman kallar dem respektfullt för ”barnen” även om de numera är mellan 63 och 76 år gamla.

– Jag är särskilt tacksam över det förtroende och den tillit jag fått av alla fyra.

De sitter på rad intill varandra i en hotell-lounge på Strandvägen i Stockholm och pratar sinsemellan på italienska i väntan på att journalisterna ska börja ställa frågor. Nyss kom de från sommarhuset i skärgården i Fjällbacka, den gemensamma samlingspunkt de har kvar sedan barndomen. Värmen de hyser inför minnet av modern går inte att ta miste på.

Björkman hade ett stort material att ta ställning till när han gjorde filmen.

– Valet gick utifrån att vi ville göra ett väldigt personligt porträtt av Ingrid.

I en tidig version fanns längre klipp ur spelfilmerna och en manlig berättarröst. Men det kändes konventionellt och tråkigt, berättar Stig Björkman. För att göra filmen mer personlig slopade han berättarrösten och valde en mer associativ klippstil som tillät hopp i tiden.

Då kunde han istället använda mer av Ingrid Bergmans eget förråd av sparade smalfilmer, bilder och dagböcker som hon dokumenterade privatliv och arbete med under alla år. Så blev också titeln ”Jag är Ingrid” till.

– Den börjar tragiskt med att hennes föräldrar och släktingar dör och hon står ensam kvar.

Isabella Rossellini föreslog Stig Björkman att göra filmen när de av en händelse sågs vid en middag under filmfestivalen i Berlin för några år sedan.

– Stig verkade vara en riktig filmälskare, som verkligen förstår sig på film, och förstår sig på konstnärer. Och så är han svensk, berättar Isabella Rossellini.

Det var självklart att han skulle ha helt fria händer.

– Vi är alla barn till konstnärer! Och vi förstår oss på yttrandefrihet! Fråga bara min pappa om man ska låta producenten klippa filmen, utropar Isabella Rossellini.

Bilden av Ingrid Bergman verkar ha smält samman till en hyllningskör av hennes lekfulla temperament och de roliga upptåg som hon hittade på när hon hälsade på barnen mellan skådespelarjobben. När hon kom var hon intensivt närvarande.

– Hon var en modern kvinna, säger Robertino Rossellini.

I filmen framgår en viss sorgsenhet över att hon inte var närvarande oftare, men syskonen väljer denna dag att skratta tillsammans och le åt de fina minnena.

– Man förändras. När man upplever livet själv inser man hur svårt det kan vara att vara en perfekt mor, bilden förändras, säger Pia Lindström. (TT)