En film med värme

Den här gången handlar det om det nygifta paret Göran och Sven, spelade av Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson. De har köpt ett hus i en villaförort och blivit godkända som adoptivföräldrar. Det enda som saknas nu är barnet. Sedan kommer lyckan med ett brev. Snart ska de bli föräldrar till Patrik, 1,5 år med trasslig bakgrund. Men så kommer Patrik 15 en dag och knackar på dörren. Nu sätts äktenskapet och idyllen på prov. Än så länge har filmen varit rolig och mysig. Historien tar fart när alla i familjen inte kan hantera det oförutsedda. Medan Sven försvinner skapar Patrik och Göran en ovanlig familjerelation som fungerar. Här lyckas Lemhagen verkligen att visa en öm, kärleksfull familj där mamma-pappa-barn inte behövs. Både Gustaf Skarsgård och Tom Ljungman hanterar sina roller varsamt och med en stor dos av värme. Ju längre filmen går desto mer tycker man om dem. Jag gillar sympatiska människor på film. Tycker om karaktärer som nästan fungerar som förebilder. Gustaf Skarsgårds Sven är precis en sådan karaktär. Så lätt att falla för, så otroligt lätt att tycka om. "Patrik 1,5" är både välregisserad och välskriven. Det känns som om Lemhagen lagt stor möda på varje scen och skratten är många när man tittar. Däremot är det allvaret som gör den så pass bra som den blir. Om man kan ha någon invändning är det att den är lite förutsägbar. Där det känns som att överraskningar är på väg lämnas vi ändå svikna. I slutet av filmen löses det mesta upp ganska enkelt och trådar knyts lite väl snabbt. Men trots allt är det här en måbra-film och det handlar om känslan som Lemhagen vill förmedla. Den känslan törstar efter traditionell enkel lycka ibland. Ella Lemhagen levererar på ett beundransvärt sätt. Se "Patrik 1,5" och känn värmen.

Information till våra läsare

En film med värme

Sin vana trogen gör Ella Lemhagen återigen en film där mänsklig värme är ledstjärnan. Den glättiga, färgrika ytan döljer till en början ett djup och en värld som inte är det minsta perfekt även om det kan se ut så.