Ganska snabbt efter att nyheten nådde världen att en film om superhjälten ”Wonder Woman” skulle göras blev också skådespelaren Gal Gadot klar för titelrollen. En föga känd kvinna från Israel som tidigare arbetat som modell. Det framkom även att hon tjänstgjort i Israels armé. Något som i sig inte är kontroversiellt då militärtjänstgöring är obligatoriskt i landet.
Några veckor innan filmen släpptes och nu efter premiären har dock skådespelarens öppenhet i sina åsikter om konflikten Israel-Palestina skapat en debatt som förvisso är intressant men också uttröttande. Diskussionerna påminner om de kring Woody Allen, Roman Polanski och andra yrkespersoner inom filmindustrin vars personliga liv befläckat deras karriär. I många grupperingar där dessa frågor, kan konst skiljas från konstnären?, är levande finns dock ofta en samstämmighet. Få försöker försvara Allens eller Polanskis handlingar i sig. Där handlar debatten istället om huruvida det är okej att ändå se deras filmer. När det gäller Gal Gadots ohämmade, egeninitierade försvar av Israels militär är det däremot en helt annan historia.
Omfånget av åsikter är stort, allt från sådana som tycker hon är avskyvärd och bör bojkottas till de som tycker hon är en hjälte. Däremellan finns också mer nyanserade åsikter om att hon har fel eller rätt, men...någonting. Resonemangen kompliceras även av att många kvinnor längtar efter representation och andra förändringar i hur kvinnor skildras i superhjälptefilmer. Då kan kritiken nämligen avvisas med att det handlar om hennes kön, inte hennes person. Även när det senare gäller.
”Wonder Woman” är för sin genre en ganska bra film. Inget nyskapande men i alla fall en underhållande historia som håller. Bakgrundshistorien får ta tid och utvecklas så att resten av vägen blir enklare att följa och förstå. Den är inte fullt så feministisk som en del vill säga, men det är säkerligen effekten av att lite jämställdhet gett tittare sådan hög att de övervärderar vad de ser. Kvinnor får verkligen ta plats i filmen. Kameran fokuserar inte på närbilder på kroppsdelar, som annars är brukligt. Däremot är en betydande del av dialogen kretsad kring huvudrollens fördelaktiga utseende. Med undantag av en kvinna, en liten biroll, är kvinnorna mallade efter skönhetsidealen. En kvinna får inte bara vara, hon måste fortfarande vara snygg.
Hur är Gal Gadot i rollen? Det går egentligen inte att bedöma skådespeleri i den här typen av filmer. Finns inte särskilt många scener där hon förväntas förmedla äkta känslor eller vara subtil. Ändå känns hon nästan som en förbannelse över filmen. De diskussioner som borde uppstå kring filmen försvinner i och med att hon valt att öppet stödja något som sårar många. Vilket hon som person har rätt att göra. Ändå blir hon i praktiken det värsta som hänt ”Wonder Woman”. Filmens budskaps späds ut. Hennes närvaro både skapar kritik och omöjliggör kritik på grund av frågans karaktär.