Det är psykologen och författaren Jenny Jägerfeld som i kväll kommer tillbaka till sin tidigare hemstad Norrköping med ”Psykologer tittar på film” – ett koncept som blivit välkänt i Stockholm. Hon har sällskap av författarkollegan Mats Strandberg. På Cnema kommer de att analysera Hotel Overlooks märkliga vintergäster – levande och döda.
– ”The Shining” är en sådan klassisk skräckfilm som nästan alla har sett. Därför är det roligt att analysera den. Det blir också kul att se filmen igen, på stor duk. Jag är jättepeppad, säger Jenny Jägerfeld på telefon.
Stanley Kubricks skräckklassiker från 1980 är löst baserad på Stephen Kings roman ”Varsel”. I Kubricks film regerar iskylan och författaren Jack Torrence, spelad av Jack Nicholson, kommer med sin fru och son till det isolerade hotellet Overlook för att ta jobb som vaktmästare under lågsäsongen.
– Man kan titta på Jack Torrence och fundera över vad det är i Hotel Overlook som gör att galenskapen slår ut?
– Han vill skriva sin bok och har storvulna idéer om vad han ska åstadkomma. Kanske har han lite narcissistiska dag och i sina fantasier blir han välkomnad som en höjdare. Alla vet vem han är. Men i själva verket är han en vanlig arbetare.
Jack Torrence saknar drivkraften eller förmågan att skriva. Meningen ”All work and no play makes Jack a dull boy” är allt som plitas ner på skrivmaskinen.
– Den meningen säger något om att han inte vill jobba. Om man håller på med en bok eller ett större projekt så måste man jobba för det. Han vill bara att det ska ha hänt, lite som ett barn som vill ha en behovstillfredsställelse direkt, säger Jenny Jägerfeld.
Men i perfektionisten Kubricks film ryms förstås gott om symbolik som kan lyftas fram och analyseras: speglar, tvillingar och upprepningar. Inför filmsamtalen förbereder sig Jenny Jägerfeld genom att läsa på ordentligt.
– Jag vill ha koll på vad som tidigare har sagts, och sedan kan man lägga till det man själv tänker utifrån ett psykologperspektiv, säger hon.
Jenny Jägerfeld belönades med Augustpriset 2010 för ungdomsromanen ”Här ligger jag och blöder”. Hennes kollega Mats Strandberg är mest känd för skräckromanen ”Färjan” och ”Engelsforstrilogin” – där första delen också har filmatiserats.
– Mats är ett inbitet skräck-fan. Men jag är egentligen mest intresserad av varför vi är så förtjusta i att självmant utsätta oss för det otäcka? säger Jenny.
Har du hittat något svar?
– Det kan finnas en massa skäl. När man ser en skräckfilm kan man bearbeta rädslor som man bär på. Men man utsätter sig för rädslan på ett säkert sätt. Samtidigt kan man fundera över strategier.
– Men man kan också se det som eskapism. Det kan vara härligt att komma bort från sina egna problem med gikt eller jobbiga arbetskamrater genom att se någon bli jagad på tundran av ett köttätande monster. De egna bekymren kan då bli lite lättare att bära.