Film
Ninjababy
Cnema
Regi: Yngvild Sve Flikke
I rollerna: Kristine Kujath Thorp, Nader Khademi, Arthur Berning m fl
Betyg: 4
"Ninjababy" hade inte kunnat göras i Hollywood. Den har jämförts med "Juno", vilket är förståeligt med tanke på att Jason Reitmans film definitivt var lite mer vågad för vad bedömare skulle tyckt att en amerikansk storpublik skulle mäkta med. Men norska "Ninjababy" jobbar med en autenticitet som sällan skådas på biografer. Filmen har humor men allvaret finns där under ytan och påminner om att vi ser något mer än en underfundig berättelse. Manuset är sin ton och nivå trogen, ingen sockrar på ett slut som ska generera välbehag.
Rakel har ett rörigt liv, rörigt hem, hoppat av sin utbildning, lägger mycket tid på att festa och dricka alkohol. Hennes rumskompis är den som först märker graviditetssymptom. Förfasad tror sig Rakel veta att fadern är aikidoinstruktören Mos. Beslutet att göra abort är inte betungande utan hon bokar tid direkt. Väl på kliniken visar sig att fostret är sex månader gammalt och alternativet till abort bortblåst. Omtänksamma Mos är inte längre presumtiv far utan Are som Rakel kallar "Pitt-Jesus". I sin frustration tecknar Rakel en "ninjababy" (på grund av dess förmåga att växa i henne i smyg) som sedan blir motorn för den inre dialogen för henne.
I en amerikansk film hade situationen gjort att Rakel skulle växt som människa av upplevelsen. I "Ninjababy" är det snarare så att hon lär känna sig själv och sin plats i tillvaron. Eller kedjan av händelser. Filmen drivs av ett mod och undviker i alla lägen att försköna verkligheten. Bara att Rakel bestämt vill avstå barn är inte något alla filmer handskas med. Manus och dialog balanserar utmärkt mellan finurlig komedi och träffsäkerhet i beteenden.
Kristine Kujath Thorp i huvudrollen bär mycket på sina axlar, vilket hon ser ut att göra med stort självförtroende. Rakel hade lätt kunnat bli en figur mer än en människa. Istället gör Thorp henne närvarande, fragmenterad, vilsen, säker, engagerad.
Bestående känslan är att det är tillspetsat men samtidigt fullständigt trovärdigt. Därför rymmer den också alla olika slags känslolägen. "Ninjababy" är sorglig, rolig, fascinerande, överraskande och ger en relaterbar upplevelse även för den som aldrig befunnit sig i liknande situation. Pusselbitarna går ihop väl och delarna är lika starka som helheten.