Krönika: Mycket att smälta efter festivalsuccén

30 juni 2013 14:21

Klockan är 14.43 söndagen den 30 juni.

Här sitter jag på en dåligt ventilerad redaktion, stirrar på markören på den blanka skärmen och känner mig helt tom, dränerad på ord när jag på ett kärnfullt sätt ska försöka sammanfatta Bråvallafestivalens jungfrufärd.

Det är så många intryck. Så många nyskapade minnen och oförglömliga upplevelser som ska tas in, smältas och kokas ner till något kärnfullt och läsbart.

51 590 sålda biljetter. 51 590 musikälskande människor som alla sitter och försöker smälta sina intryck just i detta nu.

Jag är övertygad om att de allra flesta tycker att det har varit en succé.

För oavsett gigantisk köbildning till parkering, till öltält, till matstånd, till toaletter, till allt som över huvud taget gick att köa till. Oavsett ostadigt väder, oavsett obefintlig mobiltäckning, släpphänta vakter och andra barnsjukdomar har Bråvallafestivalens första upplaga varit lyckad.

Jag vill påstå att den när det kommer till det allra viktigaste, musiken, varit rent av succéartad.

Jag har sett 22 konserter och kommer behöva ta ett tag på mig att smälta det här, men många av dem har hållit riktigt hög klass.

The Gaslight Anthem, Ron Pope, Stone Sour, Thåström, Timbuktu och The Sounds har alla givit mig glädjeklickar att leva länge på.

Och en sak förtjänar att nämnas lite extra.

Ljudet. LJUDET!

Festivalljud brukar vara synonymt med sunk. Det brukar ta några låtar innan det över huvud taget finns någon balans i ljudbilden. Det brukar handla om ljudsjok som blåser bort. Instrument som inte hörs. Låtar som faller platt för att ljudet inte håller måttet.

Så har det inte varit på Bråvalla. Tvärtom. Det har varit klockrent. På samtliga scener har ljudet varit tiptop från första ton på nästan alla konserter.

Vi talar om det överlägset bästa festivalljud jag någonsin haft ynnesten att få uppleva och det vill efter lång och trogen festivaltjänst i närmare 15 års tid inte säga lite.

Det är mitt mest påtagliga och direkta intryck så här direkt efter festivalen.

Artisterna har verkligen fått chansen att leverera under goda förutsättningar och kanske är det just därför så många av spelningarna faktiskt har varit så infernaliskt bra. Så minnesvärda. Så glädjande.

Klockan är 15.34 söndagen den 30 juni.

Nu har jag förhoppningsvis lyckats hacka ihop något som är läsbart och tänker lämna den dåligt ventilerade redaktionen bakom mig.

Jag ska gå i ide och verkligen suga på alla de andra minneskarameller som jag fått med mig från Bråvallafestivalens jungfrufärd.

Nästa år är det dags igen. Som FKP Scorpios ägare Folkert Koopmans sa på presskonferensen: Nästa år blir det en ännu bättre festival.

Jag längtar redan.

Fy fan vad jag längtar redan.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mikael Mjörnberg