Först och främst, Zara Larsson är välsignad med en av planetens vackraste sångröster. Den är verkligen med där uppe i världseliten bland Rihannas och Beyoncés. Där i ligger också Larssons problem. Hon sneglar och fluktar lite för mycket åt sina systrar i väst. Det är under stora delar en blekare karbonkopia av ovan nämnda namn. Det är bakgrundsdansare, det är fläktar på scenen, det är plastigt och känns stora delar oäkta. Hon känns inte riktigt trygg än i rollen som scenägare. Mellansnacket känns krystat och nervöst.
Men när Zara Larsson under några korta delar under spelningen hittar sitt egna uttryck, som i grymma Bad Boys eller stämningsfulla Rooftop. Det blir några för få toppar. Zara Larsson må vara ung, både som artist och som person men jag tycker ändå att man kan kräva mer av en artist som skriker efter uppmärksamhet. Ges man möjligheten att stå på en av Bråvallas största scener då ska man kunna bjuda på något mer, något större.
Danseuforin i This One´s For You är svår för att inte säga omöjlig att värja sig emot. Den skyhöga toppen får stå som höjdpunkten under spelningen. Mest känns det som en maratonlyssning på RIX FM eller någon annan skval-kanal.
Jag hade högre förhoppningar. Jag trodde att Zara Larsson skulle göra något mer, något eget av den fantastiska talangen hon fått.
Men jag tvivlar inte på att Zara kommer erövra världen så småningom, hon har alla verktyg i sin låda och rätt folk som supportar henne.
Tills dess så lyssnar jag på systrarna i väst som än så länge gör det så väldigt mycket bättre.