Som enda Sverigestopp under hela festivalsommaren och headlineakt på torsdagen utlovade In Flames något lite extra till Bråvalla. Och så blev det.
Det kan förstås inte mäta sig med fornstora dagar, men Göteborgarna har tagit med sig mer pyroteknik än vad som varit fallet på senare år och sångaren Anders Fridén har dagen till ära svidat upp sig helt i vitt. Även om han galghumoristiskt kommenterar att så här skulle han aldrig ha klätt sig hemma, "där är det mjukisbyxor och chips som gäller".
Dessutom är setlistan, från inledande studsmatte-hiten "Only For The Weak" till det avslutande fyrverkeriet (bokstavligt talat) "My Sweet Shadow", en sjutton låtar lång hitkavalkad. En hitkavalkad levererad med spelglädje och till en tjusig ljusfond.
Paradoxalt nog är det mitt i detta uppradande av hitlåtar den lite oväntade fågeln "Eyes Wide Open", en på skiva högst ordinär låt, som fungerar allra bäst. Den får nytt liv på Bråvallascenen och lierar sig snyggt med den svinkalla juninatten. Likaledes udda åttaminutersbiten "The Chosen Pessimist" kommer också som ett överraskande, om än glädjande låtval.
Men den tunga publikresponsen kommer givetvis till gamla singelspår som "The Quiet Place" och "Cloud Connected", låtar som kanske framförs lite väl mycket på rutin numera, men som ofrånkomligt har sin givna plats i en In Flames-setlist.
"Deliver Us" får osedvanligt fylligt liv den här aftonen och dess parhäst från "Sound of Playground Fading"-plattan "Where The Dead Ships Dwell" görs i en särdeles fläskig version.
In Flames, där Björn Gelotte är kvällens riktigt stora stjärna när han tar stort utrymme med sin sologitarr, är på spelhumör och även om Anders Fridén mumlar och ofta tappar tråden i sitt mellansnack känns orkestern piggare än på flera år.