I stället huttras det lite här och där i leden, särskilt bland den lite mer avklädda delen av festivalpubliken som kanske inte tillhör den innersta skaran av fansen.
Jag kan tycka att Rebecca och Fiona borde jobba lite hårdare för att få igång publiken. Först på slutet lämnar brudarna sitt fort för att möta folket framför scenen och det är ju inte så att det direkt slår gnistor om duon när man väl lämnat sin comfortzone.
Rebecca och Fiona låter musiken tala och med förinspelade låtar är det naturligtvis inga problem att leverera den biten. Det låter precis som på Spotify: Bra ljud men inte så mycket känsla.
Efter 90 minuter känns det helt okej att vandra vidare mot en annan scen.