I Sverige är vi för dåliga på att ta till oss musik från våra grannländer. Norska Katzenjammer är en ny upptäckt för mig – som får mig att smälta helt och fullkomligt framför Junoscenen.
Bakom det udda bandnamnet – hämtat från en tecknad serie för barn – döljer sig en mångsidig kvartett med tokbegåvade multiinstrumentalister som besitter en sprudlande charm, helt omöjliga att värja sig emot.
Tjejerna i Katzenjammer träffades på musikskola i Oslo och byter ständigt instrument, ibland med varandra. Och plockar in nya. Totalt handlar det nu om 20-talet olika instrument. Balalajkabas, mandolin, trumpet och ett babyrosa minipiano. Alla byten görs snabbt, för att inte tappa tempo och greppet om publiken. Sångerskorna turas om med röster som har olika karaktär – en vital injektion, som skapar bra dynamik.
De har också ett minst sagt öppet sinne för musikaliska genrer. Till en början spelade de mest irländsk folkmusik, men på Bråvallafältet blandar de in pop, visa, rock, cabaret, country och balkanmusik. De flirtar med oss i den svenska publiken genom att hylla Ronja med "Borkarövarnas sång". Och vrider om Beatles-klassikern "Come Together" på ett alleldes fantastiskt sätt.
De intar scenen skönt självsäkert och inleder taktfast med handklapp till den sjömansvisedoftande och "Old de Spain" – där en kvinna gör upp med en man som "run my life mankin style" och lämnar sina skepp i band.
Sedan radar kvartetten upp medryckande stycken på varandra så att skaran med dansande besökare framför scenen bara växer och växer.
Marianne Sveen mellansnackar tänkvärt om "Lady Grey", skriven om en alzheimerpatient som hon mötte när hon arbetade som sjuksköterska. Sensmoralen blir att musiken saknar språk – och har en unik förmåga att tala direkt till känslorna.
Så känns det definitivt i den suggestiva "God Great Dust Storm" som bjuder på stämsång med ett magiskt tryck. Den måste placera sig bland festivalens absoluta toppar.
Kvartetten avslutar läckert dramatiskt, på storstilat rockmanér, med "Hey Ho On the Devils's Back". Då jublar publiken – rockers och popsnören, gamla och unga.
Katzenjammer är det perfekta festivalbandet med sin närvaro och medryckande musikglädje. Det är en juvel man blir jublande glad av att upptäcka – och gärna delar med fler.