Folkert Koopmans är bondsonen från Tyskland. Han valde tidigt bort att gå i sin familjs fotspår, skapade FKP Scorpio och tog festivalen till Bråvalla.
Magnus Pettersson är bondsonen från Leonardsberg. Han går i sin farfars och fars spår, driver lantbruket i, på och runt markerna vid Bråvalla och kan se hela festen från sin trädgård.
– Min farfar Ragnar började arrendera marken, när man byggde fältet. Vi har funnits där från slutet av 1930-talet, odlat spannmål och slagit hö bara 50 meter från själva banan, säger Magnus Pettersson.
"Jag blev av med rätt mycket mark"
Vi sitter i hans kök över en kopp kaffe.
De två största scenerna syns i blickfånget bakom åkrarna och försvarets mark.
– Jag satt och vände hö, när jag fick höra på radion att man skulle ordna en festival här. Det var lite överraskande. Jag ringde in till kommunen och så började diskussionen. Jag blev av med rätt mycket mark.
Området är ungefär 150 fotbollsplaner stort.
– Tänk dig området mellan våra promenader och Drottninggatan. Det är ju halva innerstan. Det ger nästan en bättre bild. Det tar två-tre dagar att klippa allt, berättar Magnus, som klipper området en gång på senhösten och två-tre gånger under våren och sommaren före festivalen.
Lämnade skräp – och husvagnar
Magnus Pettersson minns, med viss fasa, det första året med regnet, som förvandlade området till lervälling och städningen, som man mer eller mindre glömde bort.
– Folk lämnade kvar mycket saker. Det stod till och med husvagnar kvar på området. Det har blivit bättre med åren. Städningen förra året var helt suverän. Vi kunde faktiskt ta ensilage på hösten.
...och gräset hämtade sig från premiäråret?– Man kunde tro att ett kompani med stridsvagnar kört där nere, men vi sådde in extra gräs och allt hämtade sig. Det var nästan overkligt.
Du är festivalbonden av Bråvalla?– Ha, ha, ha... Det vet jag inte, men jag kan ta den titeln. Det var roligt.
Ditt bästa festivalminne?– Jag har faktiskt inte varit där en enda gång.
Va?– Jag har så mycket att göra den här tiden på året så det finns inte tid till det. Jag gillar musik, men är inte fanatisk. Jag hör en del från Bråvalla. Det är dock mest basen. Tyska Rammstein kunde man inte missa.
Har du någon egen drömbokning?– Nej, men min fru Veronica skulle väldigt gärna vilja se Madonna här.
Fotboll hellre än musik
Vi tar en tur med bilen ute på markerna och stannar till vid ett fält av åkerbönor. Festivalområdet håller så sakta på att fyllas av tält och människor. En stad i staden växer fram.
– Som lantbrukare så brukar man ju hellre och helst jorden. Det finns en historia och en nostalgi i det, men jag ser och förstår värdet av festivalen, säger Magnus och blickar bort mot området.
– Jag är inte alls bitter. Det får ingen tro. Jag blir istället påverkad av att se alla glada och pigga människor, när jag kör barnen till dagiset. Det är en härlig känsla.
Du verkar lite nyfiken i alla fall.– Om jag hade varit lite yngre hade jag säkert varit där själv. Jag hade, kanske, till och med campat. Vem vet?
Till torsdagskvällen lämnar han dock gården för en annan arena.
– Jag har årskort på Östgötaporten och missar inte en match med IFK Norrköping. Det ska bli spännande att se hur de lyckas i Europa i år. Det har ju varit några roliga år nu. Det får gärna hålla i sig.
Så det blir fotboll istället för musik.– Det är alltid det, säger hela Bråvallas egen festivalbonde.