Jag har för mig att jag läste någonstans att Daniel Adams-Ray skämtade om att han alltid får spela på Gröna Lund när det har blivit höst och mörkt och kallt.
Det vill säga inte på de bästa tiderna.
Uppenbarligen gäller det även på Bråvalla. Att vara första akt ut är inte den mest tacksamma speltiden. Den riktigt stora publiken har varken hunnit in från campingen eller staden och regnet hänger i luften.
Men den behaglige popartisten hanterar förutsättningarna väl. Publiken må vara lite förmiddagssömnig, men han studsar ut på scenen och sparkar igång festivalen.
Det är gemytligt.
Trots att en mikrofon strular och vinden bitvis gör sitt bästa för att greppa tag i det burkiga festivalljudet hittar Adams-Ray snabbt ett musikaliskt tonläge som fungerar.
Mellansnacken är fyllda av budskap och sångaren vill så gärna nå fram, men bitvis känns det som han inte riktigt hittar formuleringarna på samma snillrika vis som i sina melodier.
Jag frågar mig, hur klockrent innehållet än må vara, hur väl man når fram genom att citera Olof Palme inför en extremt ungdomlig publik. Är det nån från youtube? Han som åkte ut tidigt ur Ex on the beach kanske?
Med det tankesättet påkopplat blir det nästan lite humoristiskt att Adams-Ray och hans band för dagen klätt upp sig till att se ut som om de är ute på någon form av djungelexpedition. Klädseln är slående lik omslagsbilden från det gamla sällskapsspelet Dinosauriernas glömda dal, om ni minns?
Men det kanske inte spelar någon roll om referenserna hämtas från en tid som många i publiken aldrig ens reflekterat över. Förmodligen är det viktigare att det sägs än att det träffar helt rätt.
Och helt rätt träffar Adams-Ray med musiken. Speciellt i sina mest kramade hits.
Det är en fröjd att se de lyckliga ansiktena på storbildsskärmarna när ”Dum av dig” och inte minst ”Gubben i lådan” briserar i den molniga Bråvallaluften.
Armar sträcks i vädret, applåderna vill inte sluta och ”en gång till”-ropen är påtagliga efter att sista tonen i ”Gubben i lådan” klingat ut.
För att inte tala om den gamla Snook-dängan ”Inga problem”. När den får publiken att kvickna till på riktigt, då kan man inte säga annat än att festivalen verkligen är igång.